Rulltårta, chokladkaka och kladdkaka och grädde trängdes på den alldeles för lilla tallriken, muggen var till bredden fylld med kaffe, Astrid var placerad brevid mig, hatten på, solglasögon av, tre telefoner och två fjärrkontroller låg framför mig på bordet. Och Melodifestivalen kunde börja.
Jag vet inte hur det var med er igår, men jag blev konstigt nog riktigt excited. Som hårdrockare är det ju förbjudet att kolla på Melodifestivalen, det är strängt bannlyst och uppspikat på korset. Kollar du på Melodifestivalen? Nej, jag är hårdrockare.
Sedan Lordi vann för några år sen fick jag mig ett gott skratt och bestämde mig för att bojkotta skiten. Kan det bli bättre än att ett hårdrocksband i monsterdräkter vinner Schlager-EM? De som inte fattade att det var ett tecken på att man borde lägga ner skiten har definitivt glömt hjärnan hemma i en ica-kasse.
I år kom dock undantaget, som ni alla vet. Som det lojala fan jag anser mig vara gentemot all musik jag tycker är bra så dissar man inte ett band bara för att de bestämmer sig för att vara med i Melodifestivalen, även om det är det värsta självmordet ett hårdrocksband kan begå, talking about reputation. Om man blir rullad i tjära och fjäder om man som vanlig hemma-hårdrockare (som sitter i soffan och slänger med det långa håret, tycker massa saker och lirar i ett garageband som det aldrig kommer bli något av titta) blir påkommen med att i smyg kolla på melodifestivalen, vad för straff väntar då inte det band som är DELTAGARE i skiten? Don't even wanna think about it.
Kolla bara på Poodles. De är väl inte skitdåliga egentligen, vokalisten gillar jag till och med, men vad har det blivit av dem? Relativt kända bland vanligt folk på grund av MF (vem fan bryr sig om vad vanligt folk tycker), men i hårdrocksvärlden? Fjoll-rykte. No offence grabbar, men ni kommer aldrig bli tagna på allvar (snuskigt!) av en sån som mig.
Borde inte detta ha lärt folk något? Borde inte H.E.A.T tänkt på det när de tackade ja? Sure. Fortune and glory, och ett slaktat rykte. Men no problem, jag tror säkert att erat högsta mål är att vinna Schlager-EM, aight? Vilket hårdrocksband vill inte det liksom?


Innan alltihop hade börjat så satt jag och kände mig rätt schizad. Skulle jag agera som det fan jag utmärker mig för att vara, och rösta upp så mycket pengar jag kunde och sitta och hålla tummarna så de gick av? Eller skulle jag tänka ett plan högre, låta telefonerna ligga kvar på bordet med baktanken att om de inte kommer till final så kommer alla glömma det relativt snabbt, och ingen större skada är skedd?
När H.E.A.T hade spelat var jag dessvärre för dem inte ett dugg på deras eget bästa. Inte för att låten var speciellt fantastisk eller så, men jag rycktes med i stämningen och min lojala sida tog över.
Tre omgånger röstningar senare och med väldigt mycket högre telefonräkningar så låg jag på soffan och kramades med tanten, gallskrek och viftade med huvudet allt vad jag orkade. Hatten flög av någon stans i lyckoruset och jag märkte efteråt att jag hade rivit mig i ansiktet. Jag tror ta mig fan vi blev gladare än dem. ;) Men vadå, man vill ju inte ha slösat sina pengar helt in vain, right?
Så nu är H.E.A.Ts goda rykte lost. Men nån hade sagt i en intervju, "vi vill nå ut till en bredare publik". Grattis, det har ni i sanning gjort. Men man hamnar inte fortare på Ullevi som huvudband bara för att man är med i Melodifestivalen.

Efterfesten firades dock med äkta hårdrocksdricka, Jack Daniels och bärs. En liten stjärna i kanten för det!

Ska vi snacka om låten, kan jag väl säga att den höll standarden som en "normal" sleazelåt. Jag kan väl inte påstå att H.E.A.T är särskilt typiska sleazeare i vanliga fall men det här var definitvit det. Man kan väl trösta sig med att de inte skrivit den själva.
Med en normal sleazelåt menar jag bra tryck i början, grymt intro, grym vers, och så faller allt i refrängen. Mesigt och melodin fastnar inte. Banal är ett bra uttryck i sammanhanget. Det är väl därför jag inte är en helhjärtad sleazeare.
Man kan jämföra detta fenomen med powermetal, där det är tvärt om i de flesta fall. Sådär verser och bryggor och sen en sjuhelvetes refräng som lyfter taket. Ibland går powermetal (och thrash med för den delen) för snabbt för min smak, och sleaze är (liksom glam) ibland för mesigt. Inte sagt att det finns överjävliga undantag!
Kan inte alla bara spela heavy metal så slipper man alla diskussioner och analyser?
Haha, kanske inte. Ta det sista uttalandet med en nypa salt.