Positiva saker som kan hända innan man ska resa iväg:

• Mina röda latextights kom right in time på posten

• Jag och väskan var packade och klara i flera timmar innan avresa (personligt rekord)

• Hela min garderob fick plats i väskan

• Det blev INTE övervikt på väska + handväska (helt otroligt med tanke på alla skor och hårstylingsgrejer som jag tryckte ner).

Med detta glada humör ska jag med solglasögonen på möta värmemuren på Menorca - och stannar där i en välförtjänt semestervecka. Visserligen ska jag gå upp strax för avfärd, 01:45 närmare bestämt.. Well, det lidandet glömmer jag no snart av. Vad kan vara bättre än att äta sig dunderfet och roffa åt sig hela buffén på hotellet (all-inclusive of course!), sola (bränna sönder sig och få gå omkring som en fjällig räka med t-shirt halva veckan) , bada (springa omkring i leopardbikini och skvätta vatten på intet ont anande turister) och bara.. vara. Älskar årets obligatoriska chartervecka and finally it's here. Klara er så gott det går i kalla Sverige så hörs vi in a week, rockers! Stay metal!

Bara så ni vet, Sweden Rock-arrangörer, bäst att ni skärper er till 2010!

Jag råkade i kontakt med det här fenomenet häromveckan. Heard of em? De flesta har nog hört talas om dem, men de är inte speciellt omskrivna.
Detta är 'The Iron Maidens', ett kvinnligt tribute-band till något känt band, Metallica kanske? Öh, va? Näe, men det kan ju inte vara Iron Maiden iallafall. Vi säger Metallica.

När jag först bara läste om dem blev jag sådär förbannad som bara kränkning av min musik kan frambringa. I de flesta fall (skriver jag alla får jag någon moralkärring på mig) så är tribute-band mer en skymf mot huvudbandet i fråga än en tribute, det blir lätt att det tillslut bara är det självutnämnda tribute-bandet som anser att de är en tribute, ingen annan. Well, folk får hålla på med vad de vill i sina källarlokaler sålänge det inte bother me, men att faktiskt försöka marknadsföra en sådan sak blir snudd på provokativt. Med tanke på mina känslor så fort jag jag ser eller hör något om 'Iron Maiden tribute'.
Think you got my point.

However, med denna inställning till tribute-band i kombination med mina tidigare erfarenheter av kvinnliga hårdrocksmusiker (host, host..) gjorde att jag helt utan förutfattade meningar glatt gick in på youtube för att höra eländet.
Och tro det eller ej, jag blev positivt överraskad. Jag överraskade till och med mig själv. Tjejerna kan faktiskt spela. Sure, Phantom var tråkig och basisten spelar fel, och vissa låtar gör de sämre än andra, vissa solon är lite crappy, men i det stora hela kan tjejerna faktiskt spela. För att vara tjejer. The Prisoner och Run to the Hills gör de hyfsat.

Och inte nog med det, jag insåg att den enda tjejen jag någonsin hört som faktiskt kan sjunga hårdrock (inte growla, det räknas inte) är bruden i The Iron Maidens. Anteckna detta datum, det kan bli viktigt för hårdrockshistorien! Dagen då Aerime uttalade sig positivt om någon av kvinnligt kön i ett hårdrockssammanhang!

Men hopplös som jag är hänger jag envist kvar vid en del av min tidigare åsikt. Varför lyssna på en tribute till Iron Maiden när man kan lyssna på Iron Maiden?

Sitter framför datorn, dunkar Leather Rebel, håret slickat mot huvudet (det tog frisören ca en halvtimme att reda ut alla tovor i mitt hår och skälla på mig för att jag aldrig borstar det "vadå det är ju ändå bara underhåret som ska växa", och efter det har jag inte fixat till det igen trots att jag vantrivs. Well, min familj och pojkvän är de enda som har träffat mig sen dess och de får fan stå ut, nu ska håret GROW!), med en kopp te på bordet och stör mig.
Tradera i all ära, men för det första; Killen på linnet stavas E-D-D-I-E och för det andra så håller han i en B-A-S, inte en gitarr. Så nej tyvärr sandman333, beskrivningen av varan är inte korrekt.


Saturday night live eih? Näe, nu ska jag sluta ge mig på mindre bildade personer och gå och begrava mig i leopardtäcket.

När alla andra glada svenssonfamiljer äter sill, dricker snaps och dansar i spöregnet runt en midsommarstång ska jag GÅ hem till den här tönten (bor man i Hasslum som han har fräckheten att göra så går det inga bussar från stan på helgdagar) och jama, sjunga, dricka kaffe och nörda. Minst lika trevligt det I say.  Well, till alla er som drar nubbar och skrålar i regnet: Skål and so long!

Slut på alla äckliga blåflimrande oskarpa mobilfoton här i bloggen, finito! Äntligen äntligen äntligen har jag köpt en kamera och valet föll på denna black beauty för två och tre (exklusive minneskort och en liten matchande läderväska som jag inte kunde låta bli att köpa). But hey, vad ska jag annars lägga mina sju tusen på? Mediamarkt får dessutom ett litet plus i kanten för att kameraförsäljaren var Maidenfan och blev impad av mitt svettband.
Jag är nöjd, jag har tillbringat dagen på stan med Astrid och Max, jag har shoppat småsaker, ätit jordgubbar, ätit thaimat, druckit kaffe och varit snygg i mina traderaköpta kläder. It's summer and Aerime's in grrreat mood! Inte helt fel att vara rik for the first time in my life dessutom. Lite okomplicerad sleaze på det här så.. Complete!





Silvergrå leopardscarf, Tradera 1 kr, pilotbrillor med spegelglas, Åhléns 99 kr, röd dipliner, Kicks 120 kr, ringarmband, Lindex 39 kr, leopardtights (bakrund för armband), Tradera 36 kr, och leopardmönstrat midjebälte, Tradera 1 kr.


I love tradera, I love my camera and I love my fucking music!

Sitter här och kollar igenom alla tusen papper som har fyllt min köksstol sedan i torsdags. Det är elevmappar, gamla prov, klassboken, brev från lärare, betygskuvertet och allt man kan tänka sig som har med högstadiet att göra. Det känns overkligt att jag inte kommer gå där längre, men overkligt på ett bra sätt. Nu ligger sommaren framför mig och vad jag ska göra med den återstår att se.


However, mitt slutbetygspapper ser ut såhär. Kunde varit sämre helt klart. 15 MVG, 315 poäng och 6700 svenska riksdaler till mig. Tack till morsan and my brain!


Vad jag inte hade väntat mig däremot, det var att jag skulle få stipendium. Och inte bara ett utan två! På avslutningen surrade jag omkring scenen all the time naturligtvis (jag raggar bilder som en gris, var lugna!) och när en låt i mitten av avslutningen var slut bad Magnus mig stanna kvar på scenen. Lilla naiva jag fattade ingenting, "vadå ska jag stå här under hela stipendieutdelningen? Det tar ju years" "Jo, men What's Up är nästa låt, du kan lika gärna vara kvar". Så där satt jag på ett bord och glodde på alla elever och föräldrar med basen dinglande om halsen när rektorn läste upp vilka som hade fått stipendium.
Musik och franska till mig! Och man fick minsann inte bara äran utan i franskan fick jag ett skitbra bildlexikon och i musiken en liten fin lovsång om mig samt ett presentkort på ticnet på 300 spänn! Den satt rätt fint måste jag erkänna. Att jag är en sån konsertsucker är svårt att åtgärda, dock måste även jag inse att det lilla nöjet plockar på i plånboken..


"Du är fantastiskt musikalisk, en grym basist, en positiv kraft, ett tillskott i vilket band som helst, en skön personlighet och en oerhörd värdig musikstipendiat!"

Those words will live with me, you can tell! Nu återstår bara att utnyttja sommarlovet till fullo. Skål!

Sånt. Här. Gör. Mig. Förbannad. Paus. Andas. Andas. In. Ut.
Nämn två saker som gör mig arg? Nämn wannabes som rappar om heavy metal och nämn feta hiphoparäckel som har på sig Iron Maidentröjor.

Andas. Räkna till tre. Andas. Inte. Slå. Sönder. Datorn. Andas. In. Ut.

HEAVY METAL KINGS?!?!??!?!

"När det gäller musik så gillar jag mest hårdrock. Artister som är bra är Blink 182, Sum 41, Green Day, Papa Roach, E-type, Arash m fl. Jag ska börja lyssna på Iron Maiden när jag har fått en skiva/skaffat lite låtar."


Nedskrivet hösten 2004. Min uppfattning om vad hårdrock var var väl inte det krispigaste chipset i påsen direkt. Alrite, Blink 182, Sum 41, Green Day (HATA!) och Papa Roach kan iallafall klassas som något rock-liknande, så det är godtagbart. De var min inkörsport till de riktiga grejerna så fine, om jag då tyckte att det var hårdrock så sure bacon. Jag var ju trots allt bara tolv.

Men E-type och Arash?! E-type var min barndomshjälte och det är tydligen ett visst hårdrockarsyndrom att digga E-type i början av hårdrockskarriären (känner du igen dig Nevnarien?), han har ju åtminstone snyggt hår och skinnbrallor! Men Arash?! Jag borde bli bannlyst ur släkten, det här hade jag inte ens någon aning om själv.

Vad mitt lilla uttalande om Maiden beträffar kunde jag inte haft mer rätt. Tack till mitt tolvåriga jag att jag var så klarsynt! Men man kan dock undra hur jag kom på tanken att provlyssna Maiden när jag tydligen fortfarande diggade Arash..

Tänk vad man kan hitta på systembolget i väntan på att morsan skulle bli klar så hon kunde skjutsa hem mig (det kostar pengar att åka buss!). Ägglikör och whiskey i fina fodral. Nae, hellre öl. Say what, potentiella lampfötter?
Sitter i datasalen och lyssnar till Fear of the Dark och Wrathchild samtidigt (på Adolf och Guttis datorer, "du mördar ju oss annars"). Städat ur skåpen. Tre ton gamla papper och böcker täckte hela korridoren och alla var förundrade över att det kunde få plats så mycket skit i ett ynkligt skåp. Ännu ett bevis på att jag har magiska egenskaper! Vi har dessutom fått tillbaks våra gamla brev som vi skrev för fyra år sedan, vilket ni kan få höra mer om senare.
Jag kan säga att efter att ha läst det framgår det att jag inte bara besitter magiska stöka-till-egenskaper utan även är synsk. Användbart indeed. Jag kanske borde starta firma? Skriva brev åt folk som de får öppna om fyra år och sen se om jag hade rätt och så får ingår det en ägglikörlampfot i paketpriset.

Now: back to business. Träning med skolbandet och sedan middag med skolan ikväll. Intresant att se vad hårdrockaren hittar på. Hörs later rockstars!

Läget är precis vad ni kan läsa i rubriken. No more pencils, no more books, no more teachers! Out for summer, out till fall, we might not come back at all! Så sant, I won't come back at all. Slut på högstadiet, grundskolan, slumpmässiga klasser, bestämda sittplatser och icke självvalda kurser. Sorgligt? Inte en chans. Dock lite ovant att jag helt plötsligt har fritid, det kan jag ju knappt stava till. Well, ska man gå ut med 320 poäng får man ligga i!

Tyvärr blev det inte exakt lika bra som jag förutsatt, det där MVGt i spanska blev en omöjlig historia. Förakta icke mina spanskakunskaper, eller snarare språksinne, men de får inte dela ut MVG till en som har haft spanska 40 minuter i veckan under ett enda läsår. Detta var ju vad jag var tvungen att göra på grund av att jag tentade av engelskan för ett år sedan, men det har inte blivit så mycket av det hela som vi först trodde. Dessutom bör jag kanske lägga till att hälften av de 40-minuterspassen har läraren varit sjuk eller så har vi kollat på film. Så det blir ett VG. Men jag får inte säga att 315 poäng är dåligt för då blir jag tuggad på och nergrävd i skåne.


Bilden här ovan är tagen i fredags då alla nior var på en föreläsning om förintelsen. På morgonen var det ett lätt duggregn men när vi kom ut efter föreläsningen blev det betydligt värre på bara några sekunder som resulterade i att det fullkomligt vräkte ner. Inte skonsamt för frisyren!

Jag och Astrid satte kurs mot donken och rushade ca 100 meter i stilettklackarna. Med skinnjackorna över huvudet. Vilken syn, men det var nog inget mot när vi hade varit på Kappahl och köpt leopardfärgade paraplyer och var väl förberedda för att gå tillbaka till byggnaden där andra delen av föreläsningen skulle hållas. Men då regnade naturligtvis inte alls. Det sket vi i, och vinglade glatt omkring under paraplyerna. Well, vi roar iallafall omgivningen..

(08:47) Aerime: Bakis och sur?
(08:50) Vic: Nej, full och glad! Gissa vad jag fick till frukost?
(08:50) Aerime: Sprit?
(08:51) Vic: Öl! :D


Hur är det möjligt att ogilla en sådan tillställning?!

Intet ont anande travade jag in i musiksalen i väntan på att bandmedlemmarna skulle behaga dyka upp så repet kunde börja. Där satt barn från Våmbskolan, femte klass, (de har musik hos oss av någon anledning) och glodde.

Våmbskids: Vad coola klackskor du har!
Jag: Öh, tack..
Våmbskids: Vad cool du är!!!
Jag: Öh, tack igen..
Våmbskids: (viskade högt med varandra) Vad cool Miranda är..viskviskvisk
Jag: Hurfan vet ni vad jag heter?!
Våmbskids: Vi kollade upp dig i skolkatalogen! *Happyfaces*


Så gick det till, nu kommer det säkert komma en massa 97:or hem till mig och kräva att bli bjudna på saft och bullar. Hjälp!

Nu är det alldeles snart dags för hårdrockare från Sveriges hörn att samlas på en camping i Sölvesborg, hinka öl, trängas framför bra band, bröla, skaka sina långhåriga huvuden och helt enkelt umgås på hårdrockares vis.
Dock kommer inte Aerime herself infinna sig på denna tillställning. Anledningar? Tid, pengar, och det är inte tillräckligt många hysteriskt bra band som drar. Med tanke på att det ändå kostar en slant. Alla är inte lika rika som mitt husdjur.

De band jag hade velat se är Heaven&Hell, Twisted Sister, Europe, Motörhead, Hammerfall och Ufo. Varav Hammerfall och Motörhead som jag har sett before. Nykomlingar som H.e.a.t, Bullet och Enforcer har jag spanat in sedan länge (H.e.a.t har jag också sett before som ni vet, twice!) men de kommer jag med största  säkerhet se inom kort ändå, som förband till annat. Sedan hade jag velat kolla in Blaze Bayley (före detta Maidenvokalist som ni vet, och jag har inget emot honom till skillnad från de flesta andra Maidenfans), Tim "Ripper" Owens (före detta Priestsångare. Jag är inget fan av Ripper men  ändå, bara för sakens skull) och slutligen Lita Ford (gillar inte hennes musik, far too mesigt, och som ni vet så föredrar jag manliga sångare. Men en gång i tiden var hon satans snygg, kunde varit kul att specka hur hon ser ut som kärring. Jag får be Vic spana in henne åt mig). Sedan hade det säkert varit något dittills okänt som fastnade.

Inget band som får mig att vilja pröjsa hela biljetten bara för deras skull (som min kära bror gjorde när Priest spelade där. Kollade på Priest och åkte hem. Jag får ta mig ett snack med honom), som om jag kanske hade jgjort om några av mina favoritband hade spelat. Men Sweden Rock-besökare bryr sig föga om det. Argumentet brukar vara "Men för helvete, det är ju Sweden Rock!!!" och är tillräckligt i sig, men hur som helst, jag får bevärdiga Sölvesborg med min närvaro 2010 istället.