Till och med tre dagar efter så har jag värk i nacke, rygg, fötter samt ett par brutna revben (nåja, det känns så åtminstone). Men jävligt nöjd! Trots avsaknaden av Evile var det faktiskt bra. Yes, believe your eyes, även Entombed hade en del sköna grejer! De var inte så death som jag trodde från början, utan ganska thrash.. Så det mesta de framförde bidrog till den sköna konsertstämningen.

Det som kunde varit bättre var dock ljudet. På Entombed var det nerdraget som alltid på förband, men även om de höjde till Amon så var det knappt bättre. Introlåten 'Twilight of the Thunder Gods' har ju en jävligt skön melodi, men jag kan säga att man var tvungen att veta att den var där för att urskilja den. Likadant var det på de andra melodiska bitarna. För hög bas som dränkte melodierna och bitvis en del av sången. Ljudteknikerna, shape up!

Men en sak går det inte att komma ifrån. Och det kan förklaras med fyra ord. I. Fucking. Love. This. Alla rockers som delar ens intressen, atmosfären, musiken. En enda stor familj där alla känner alla. Helt jävla underbart.

Some pics and some explanations;


På tåget ner gick jag in på en toa och brölade för mig själv


Taggade SÖNDER!


Självklart lyckades vi komma längst fram innan Entombed ens hade börjat spela (iallafall jag. Liten brud, en fördel i de flesta lägen!), även om vi tog oss in på Trädgårn i maklig takt. Vi blev något försenade av en retarded jävla vakt (en tjej, naturligtvis) som påstod att jag inte fick ha min skinnjacka på mig. What! Det var det fan ingen som sa till mig när jag var där i februari. Alltså ner i kapprummet igen, köa, hänga in jackan.. Det ska läggas till att väldigt många gick omkring med hoods säkert tre gånger tjockare än min jacka. Jävla idiotregler till ingen nytta. Alex i Entombed på bilden!


Nico och Alex i Entombed. Nicos hår var helt awesome! Eller hela han i och för sig.

När de hade spelat klart hoppade Alex ner och jag fick skaka hand med honom, yeah!


Lars-Göran in action!


I pausen knäpptes det en extremt ljus och skarp bild på sällskapet. Jag, Max och Oscar där ibak


Amon Amarth! Ted och Olavi


Olavi häckade i vår del av stagen


Bang your head! Han log mot mig ett flertal gånger during the gig. Älskar personlig connection!


Johan brölade på för hela Götet


På 'The Fate of Norns', den allra sista frasen där Johan sjöng "My son, he calls for me and you", så pekade han först på sig själv, och sen när han sjöng "you" pekade han jättelänge på mig, log och gjorde metaltecknet åt mig. Även en gång tidigare under spelningen pekade han på mig. Love being at the front!

Sen när det tyvärr var slut och nacken skakade av ansträngning, så skulle de kasta ut sina plektrum. Johan gick fram, jag fick ögonkontakt med honom, han försökte räcka ett plektum åt mig men mina armar var för korta så han fick kasta det en liten bit istället, och tror ni inte att en lång fan hoppade upp och tog det precis när jag fingrade på det! God damn it.. Inte ALLTID en fördel att vara liten.


Träffade dock på schysta Madeleine at the front row! En mycket schleten och törstig version av Aerime på bilden över.. Men vi löste det senare problemet med ett midnattsbesök på Donken. Tror aldrig jag har druckit upp en stor cola så snabbt.