Wolf har gått på högvarv hela dagen och Aerime har avnjutit åtskiljiga koppar kaffe till tonerna av Vipers ylande innan hon själv bestämde sig för att ge sig in i leken. Det suger att jag inte har ett manligt könsorgan för då hade jag lätt blivit frontman. Varför ett kvinnligt sådant inte funkar lika bra vet ni alla vid det här laget. Nåja, ni vet iallafall vad jag tycker i saken. No females at the mick while we're talking metal please. Unless you aren't Doro.

Här är en några dagar gammal intervju med the Viper himself. Enjoy lördagsölen till detta, för min del blir det mat och sen chill @ Freddie.


Om du fick chansen sätta ihop ditt "drömband" vilka musiker skulle du välja?
Oj, det här var ingen lätt fråga. När jag var liten brukade jag leka med tanken och då blev det hela Iron Maiden med Yngwie Malmsteen på gitarr istället för Adrian Smith.

Dave var min favoritgitarrist i Maiden på den tiden, men det var egentligen bara för att jag tyckte hans långa hår var tuffare. Att Yngwie skulle funka som medlem i ett band och dessutom när det är en Steve Harris som styr förstår man ju nu att det knappast skulle funka. Universum skulle kröka sig innan det hände.

Om jag skulle plocka in några favoritmusiker på respektive instrument skulle det se ut så här kanske:
Rob Halford, vocals
Adrian Smith, guitars

Nej, jag ger upp! Det finns för många bra musiker som betytt så mycket för mig.

Hur är det att kombinera familjelivet och yrkeslivet som musiker?
Det är en omöjlig ekvation. Om man dessutom tar med faktorn "heltidsjobb" och "hus på landet" så krävs det en Steven Hawking för att lösa den.

Det går inget vidare om jag ska vara helt ärlig. Gick det att tjäna pengar på musiken utan att turnéra hela tiden skulle jag inte behöva knega 40 timmar i veckan för att dra in pengar till familjen och då skulle det vara väldigt mycket enklare.

Det är musiken som är drivkraften helt enkelt, annars skulle jag aldrig orka med det här livet.

Har det hänt du haft "idetorka"? Vad får dig inspirerad igen?
Det händer hela tiden. Jag sågar mycket idéer som jag inte tycker håller måttet och jag är hårdast mot mina egna idéer. Att sträva på, sätta sig ner och jobba får inspirationen att komma igen.

Det går inte att sitta att vänta på den, man måste köra på helt enkelt. Oftast kommer idéerna när man stänger dörren till studion och går därifrån efter ett långt pass.

Eller när man åker till jobbet, eller promenerar. Jag har alltid någon liten gadget jag kan spela in på då för annars glömmer jag bort vad det nu var jag kommit på.

Vad/vem har betytt mest för dig musikaliskt?
Utan tvekan Iron Maiden. Även om vi idag inte är ett mini-maiden som vi var i början, och även om vi inte sitter och lyssnar bara på Maiden hela dagarna, så var det där det började för mig när jag upptäckte hårdrocken och för Wolf när vi började spela ihop.

Annars kan man väl säga att det är allt från Black Sabbath till, ja vadå? All bra hårdrock genom tiderna inspirerar oss.

Joakim Cans var en av de tävlande i Körslaget. Tror du hans medverkan tagit hårdrock/metal till en ny nivå?

Skulle du tänka dig ställa upp om du blev tillfrågad?
En ny nivå? Nej, det tror jag inte. Absolut inte musikaliskt i alla fall. Kanske att många barn upptäcker hårdrocken i tidiga år när det bjuds på såndant i TV-underhållningen, som alla familjer samlas kring på kvällarna.

Men för Joacims karriär har det nog betytt mycket och jag skulle inte tveka att medverka i något dyligt så länge jag fick göra min grej. Det leder förhoppningsvis till nya jobb som man kan tjäna pengar på samtidigt som det är kul och utmanande.

Jag gjorde ett medverkande i den högst folkliga julshowen Hells Jingle Bells (med Jocaim Cans faktiskt) och det ar alltid skoj att göra lite andra saker än det man är van vid.

Folk är galna i TV-kändisar, det är löjligt men så är det. Vill man ha mycket jobberbjudanden i branschen så är det en smart väg att gå.

Ju kändare du är, desto lättare att få skäligt betalt och desto mer exponering får du.

Behövs musiktävlingar av det slaget?
För min del säger jag: Nej, verkligen inte! Jag är inte det minsta intresserad av dylik underhållning. Jag kollar inte på TV. Jag har inte ens någon mottagning hemma.

Jag blir bara beklämd av att det är det här som folk tycker är något att ha och att lägga ned tid på.

Jag blir trött på att det är det här folk tror är hårdrock, typ något pajasbidrag till melodifestivalen där det är lite långt hår och spandex.

Kan tyckas som en motsägelse med tanke på svaret på förra frågan, men jag gör gärna jobb i nöjesbranschen själv och tycker att det är givande även om jag inte nödvändigtvis är intresserad av utbudet själv.

Mot slutet av 2007 ändrades lineupen i WOLF totalt. Tror du bandet funnits kvar om inte dessa förändringar genomförts?
Ja. Så länge jag finns kvar och har gnistan så finns WOLF kvar även om det skulle ta lång tid att hitta nya medlemmar som känns rätt.

Jag klarar mig inte utan WOLF som det känns nu. WOLF känns inte som ett musikerjobb utan en passion, ett knark man måste ha.

Jag vet att Johannes, Anders och Richard delar min passion.

Något speciellt ni minns från 2009?
Oj, det är så mycket. Tror inte vi gjort så många spelningar på ett år som efter Ravenous. 2009 har nog varit vårt mest framgångsrika år som band.

Jo förresten: Åka förband till W.A.S.P. var mäktigt. Min lilla pratstund med gamle barndomsidolen Blackie kommer jag inte glömma så länge jag lever tror jag.

Har du nångång känt att du vill lägga musiken på hyllan och göra nåt annat?
Nej, aldrig. Men däremot brukar jag tänka på hur enkelt livet vore utan musiken. Jobba på vanligt jobb i närheten av där man bor, kunna träffa sina vänner ofta och inte minst sin familj.

Men sen kommer jag på vad fattigt och trist livet utan musiken skulle vara. Jag klarar mig inte utan, det är bara så.

Och hade jag lagt av för att jag inte orkade längre så hade jag aldrig fått vara med om allt roligt som jag varit med om tack vare WOLF.

Biff Byford hade nog inte frågat efter mig om jag varit på samma festival t ex. Det är mycket sådana där detaljer som är kul att berätta för barnbarnen en dag.

Med bara en veckas mellanrum kommer man få se WOLF på 2 svenska festivaler i sommar. Är det lika kul lira på hemmaplan, som ute på kontinenten?
I ärlighetens namn så brukar det vara roligare utomlands. England, Tyskland och Finland inte minst.

Inte för att jag själv spottar i glaset, men det är något visst med fans som har kommit för att se sina favoritband i första hand och inte för att supa.

Men det är grymt kul i Sverige också. Vi metalmusiker har begåvats med det bästa fansen i världen!

Ja, vad fan. Vi är ju fans själva så vi fattar vad det handlar om.

Vad gör ni efter dessa spelningar? Planer på ny skiva kanske?
Vi håller på och skriver på nytt material och det är kul att ha kommit igång på allvar med det.

Nu till helgen kommer Johannes Axeman upp till min lilla studio för att skriva med mig. Jag är grymt peppad. Jag tycker komponerandet är minst lika givande som att spela live.

Jag älskar att vara i studion och spela in skivor med för den delen. Och att spela live.

Och att köpa nya gitarrer och förstärkare och skruva på dessa. Och att repa. Och att lyssna på skivor. Jag bara älskar allt det här.

Tack för de vidlyftiga svaren Viper. Ila nu iväg och få till ett grymt bra album!

http://wolf.nu/
www.myspace.com/wolfheavymetal