Låt mig presentera mitt hittills bästa vintage-fynd. World Piece Tour '83 heter han och befinner sig numera i min ägo. 27 år gammal och minst lika sliten, halvt missfärgad och nopprig - men dessa fakta tar ingalunda ifrån honom hans bländande skönhet. Right?

Jag klagar inte på priset heller. Utropspris 20 dollar (!!) och auktionen gick ut för stax över 40. Sanslöst lite, med tanke på att utropspriset på vintage-tröjor brukar ligga mellan 150-1000 dollar.. Definitivt värd varenda öre och skall bäras med andakt på Sonisphere.

80-talsgudarna W.A.S.P släpper sverigedatum!

I höst får Sverige återbesök av W.A.S.P. Först spelar de i Örebro den 15 oktober, sedan Malmö den 17 och Göteborg den 18 oktober. Vilket gyllene tillfälle för mig, som missat dem sedan 2007, att äntligen få se dem! Om det inte är, som på alla deras tidigare gig, 18-årsgräns vill säga..

Biljetterna släpps måndagen den 2 augusti.

Alltså det här är fan farligt. Det kan bli både en total katastrof och det bästa jag någonsin hört. Jag blir GALEN! Ge hit 16 augusti NU!!!!!!!

Imorgon smäller det. Då är det dags för Blind Guardian, mina storfavoriter inom power metal, att släppa nytt. Den 26e släppte de hela tre låtar från det kommande albumet, så det återstår sju spår att sätta tänderna i. Det ska bli ett sant nöje, för de spår de redan har släppt låter bra som fan. Jag lovar att klämma ur mig en recension så snart som möjligt.

Ska bli jävligt gött att se dem i höst, hur det nu än blir med plattan.

Så fruktansvärt underbar låt. Dessvärre kommer jag inte få höra den på Sonisphere men Wildest Dreams, No More Lies och titelspåret kommer de däremot köra från Dance of Death-plattan. Ett rysande grymt album är vad det är (förutom Montsegur som av någon oförklarlig anledning aldrig gått hem till 100%). Inte för att Maiden någonsin har klämt ur sig något annat än sinnessjuka plattor, men you get the point.



Ursäkta för allt Maidentjat men det är svårt att tänka på något annat när det är så olidligt nära nu. 10 dagar kvar...

In Classic Rock we trust. Hoppet har börjat spira lite på nytt. Mindre än tre veckor kvar tills jag får bilda min egen uppfattning.

Jag har nu insett ett tag att samtliga av mina piercingar behöver bytas ut (en i vardera öra samt en i näsvingen - inte så spännande som det låter) och idag gjorde jag slag i saken och smög ut ur min ensliga boning för att besöka Skövde centrum för första gången på hela lovet. Tror ni då något av det jag letade efter fanns? Nej, naturligtvis inte. Men att sätta ner röven på en stol, få en kaffe i näven och en Fred mittemot mig fick mig på andra tankar och jag insåg dystert att jag skulle behöva göra av med alla mina lånepengar på smink (det är inte bara tråkigt att köpa smink utan pissdyrt också). Nåväl, fint väder och bra sällskap fick jag iallafall. Och smink då.


11 dagar kvar......

Ja, när vi ändå var inne på ämnet Sonisphere så. Spelschemat har äntligen kommit ut, och jag är mer än lycklig! Kan ju säga att det blir att bänka sig vid Apollo-scenen för min del. Alla band (förutom möjligtvis Hammerfall, men dem har jag ju redan sett) jag vill se spelar ju där. Tänk att festivalarrangörer kan göra något bra för en gångs skull, det var en trevlig omväxling! Självklart är Maiden det överlägset viktigaste men att ha Anthrax, Slayer och Cooper som förband låter ju inte helt förjävligt..

Också rätt gött att Mötley spelar precis innan Maiden på andra scenen, då kan man knö sig fram under tiden alla sleazare och nyglammisar befinner sig på annat håll. Jag har aldrig gillat Mötley något nämnvärt så det sörjer jag inte över att jag missar.

Om 2 veckor, 14 dagar, slutet av Sonisphere Festival. Då står jag och väntar på, ja, ni vet nog vad. Det är svårt att begripa hur ofattbart nära det är nu. Tredje gången gilt. Och nu känns nervositeten värre än någonsin.

Nu i september är det dessutom exakt 5 år sedan vårat lyckliga äktenskap inleddes. Jag kommer fortfarande ihåg det så tydligt, när jag som osäker tolvåring satt på heltäckningsmattan i mitt rum (ja, den är kvar än..), med en repig gammal bergsprängare på en sedan länge uthivad bokhylla och i bergsprängaren en ännu äldre och repigare Best of the Best, och tonerna till Hallowed Be Thy Name satte sig djupare i själen än något annat någonsin kommer göra.

Efter det följde ett år av Maiden mania tills min kära mor genom ett under lyckades få tag på biljetter till mig och brorsan till Maidens gig i Scandinavium 20/11 2006. Min allra första konsert. Så stor lycka när jag såg Nicko och Janick fjanta runt innan de gick på scenen, när de körde igenom hela A Matter of Life and Death, Bruces oväntade lilla skratt i introt till The Reincarnation of Benjamin Breeg när Nicko sa något till honom, extranumret, allt. Jag älskade varenda sekund.

Två långa år fick jag vänta innan Maiden besökte Sverige igen, 26/7 2008. Den upplevelsen förflöt i en enda euforisk dimma, upphöjt i tusen när Steves svettband hamnade i min ägo. Nu när det alltså snart dags igen. Över två år har gått sedan sist. Vad kan jag säga. Det finns inget band som är ens i närheten av dem och så kommer det alltid att vara för mig. Jag finner inga ord för hur mycket det betyder för mig. Iron Maiden är kärlek.

The System has Failed, ett hittills outforskat Megadethalbum för min del, bjöd på oväntade godingar. Redan fjärde låten satte sig som smäck. Refrängen är gudomlig. Säga vad man vill om herr Mustaine men det råder inga tvivel om att han kan skriva musik. Nu är jag riktigt sugen på de där utlovade Sverigedatumena som jag har väntat på sen i december. Snabba är de då inte. Men Endgame-turnén lär väl iallafall komma till norden innan nästa platta släpps, förhoppningsvis.

Mitt dödliga halsont och huvudvärk vägrar ge med sig men jag bekämpar det så gott jag kan med hjälp av Overkill, Megadeth, Wolf, musiktidningar, en omläsning av Ayla-böckerna, glassbåtar, sömn och diverse mirakelkurer i överdoser. Vi får se om jag överlever.

Idag är en stor dag för idag fyller min darling Fred år! Ursäkta så mycket för den gamla och otroligt charmiga bilden men det var den enda jag hittade på oss två. Ska enbart lyssna på Megadeth idag till din ära. Jag är så generös.

Vaknade upp klockan 06:15 idag och insåg att jag omöjligen skulle kunna ta mig till jobbet. Jag skulle gissa på att en halsfluss eller möjligen en riktigt pissig förkylning är på ingång. Så nu ska jag tillbringa dagen med att tycka synd om mig själv och försöka kurera mig såpass att jag kan ta mig till jobbet imorgon. Ytterst lämpligt nog dök dessa två upp i brevlådan. Dagen är räddad.

Fick den här reklamsnutten länkat till mig för någon vecka sedan, och jag måste bara dela med mig. "It's 1986.. Do you know where your children are?" Hahaha, Rob måste vara en av världens skönaste snubbar. Skulle lätt bli bög för hans skull om jag bara kunde.

Det var nog allt jag hade på hjärtat idag. Back to sista veckan of hard work work.

I samband med repet igår kväll/natt passade jag på att hämta mina patches som legat och dammat hos Max alldeles för länge. En backpatch från '84 och en mindre patch från '86. Dessa skall, inte helt otippat, pryda min blivande Maidenväst. Knökfullt ska det bli, men det lär dröja.

Ibland kan man kamma hem guldklimpar från Ebay - sålänge man är beredd att betala för sig vill säga. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, vintage är långt ifrån gratis. Wasted Years fick jag för skit och inget men 2 Minutes gick på närmare 400 spänn. Saftigt men värt varend öre. Har man väl insett magin med vintage så går det inte att motstå, kosta vad det kosta vill.