The System has Failed, ett hittills outforskat Megadethalbum för min del, bjöd på oväntade godingar. Redan fjärde låten satte sig som smäck. Refrängen är gudomlig. Säga vad man vill om herr Mustaine men det råder inga tvivel om att han kan skriva musik. Nu är jag riktigt sugen på de där utlovade Sverigedatumena som jag har väntat på sen i december. Snabba är de då inte. Men Endgame-turnén lär väl iallafall komma till norden innan nästa platta släpps, förhoppningsvis.

Mitt dödliga halsont och huvudvärk vägrar ge med sig men jag bekämpar det så gott jag kan med hjälp av Overkill, Megadeth, Wolf, musiktidningar, en omläsning av Ayla-böckerna, glassbåtar, sömn och diverse mirakelkurer i överdoser. Vi får se om jag överlever.

Jag har börjat intressera mig för sjuttiotalsrocken. Lite efter alla andra måhända, men bättre sent än aldrig. Det är inte lätt att vara inskränkt och skeptisk till allt nytt. Nytt för mig, alltså. Men det är ju ändå detta som mina favoritband hämtade sin inspiration ifrån, vilket gör det ännu mer intressant för mig - och för alla andra heavy metal-älskare där ute.

Hur som helst. Detta är två välkända låtar av The Sweet och Deep Purple - åtminstone Ballroom Blitz är det väl ingen som lyckats missa. Så är inte fallet här heller, men det är först nu som jag har upptäckt hur jävla grym den faktiskt är. Orginell. Jag älskar verkligen Brian Connolly's röst, och även sättet de leker med sången och låter alla sjunga. Steve Priest gör sitt parti utomordentligt bra. Basens sound går ju heller inte av för hackor.

Intressanta kläder hade de också, back in the days. Men på det planet jag tror nog ändå att jag föredrar åttiotalet.

Jag blivit uppdaterad från vissa närvarande personer om att Slayer tydligen sög. Ljudet ska visst ha varit kasst också. Låter ju inte så lovande med tanke på att jag har sett fram emot att se dem i sommar. Medan vi betraktar detta dystra faktum kan jag passa på att muntra upp er lite genom att visa min favoritlåt med bandet i fråga - från en tid då alla band släppte bra plattor. Jag håller fortfarande på att utforska Slayer, men detta är utan tvekan det som fallit mig mest i smaken hittills. Tack till Vic som vet vad jag gillar. Det är bra ibland att man har så förutsägbar musiksmak.

Resten av Show No Mercy är inte att förakta den heller, men för min del står Crionics ut rätt rejält. Inte i typisk Slayer-anda kanske, men ack så bra. Från 2:07 börjar njutningens klimax.

En underskattad låt från en underskattad platta har dammats fram. Under Londonresan spelades den flitigt så nu vet jag allt om magin i den här låten. Efter första rundan tänkte jag: 'Metallica?!', en i allra högsta grad förbjuden tanke när man snackar om Megadeth över huvud taget (jag antar att ingen har missat att Dave Mustaine blev kickad ur Metallica i början av 80-talet och först därefter grundade Megadeth. Eftersom han blir så sur när man påminner honom om det så måste naturligtvis alla reportrar tjata sönder ämnet, vilket resulterar i en ganska väldigt sur herr Mustaine så fort Metallica kommer på tal). Men faktum kvarstår, versen har ett sound som påminner extremt mycket om ljudet på vissa delar av Reload-plattan. Gitarrljudet, riffet, Daves röst. Det i sig är ganska ironiskt, eftersom Prince of Darkness ligger på skivan Risk. Titeln Risk härstammar från en kommentar från Lars Ulrich [Metallica] som tyckte att Dave borde ta mer risker med sin musik. Men förutom den lilla biten så är låten väldigt Megadeth. Riktigt rivig låt med mycket power. Give it a try.

Som vanligt så kan herr Mustaine det där med riff, lyrics, feeling och känslan i rösten. Han kanske inte sjunger som Bruce Dickinson, Rob Halford någon annan av mina favoritvokalister, men han har en väldigt speciell röst med otroligt mycket känsla. Han är Megadeth.

Sjukhus, mjukisbyxor, kaffe, Kalle Anka, kakor, isotopröntgen, skinnsoffa och Megadeth. Så har min dag sett ut hittills. Det här besöket blev antagligen bland det sista jag gjorde på barnavdelningen, nästa år blir jag flyttad. För er som undrar så har jag medfödda njurproblem, men det är ingen större fara så länge jag sköter mig. Finns ju de som har det betydligt värre. Van vid sjukhus är jag iallafall vid det här laget.

Men nu är jag hemkommen och har den stora glädjen att meddela att kamerasladden är återfunnen. Den låg exakt där den skulle, ibland underskattar jag min egen duktighet. Jag håller på att ladda upp lite bilder från London men under tiden kan ni få ta del av mitt senaste låtberoende (tack Bersa för allt tjat).

Blind Guardian är utan tvekan en av powermetallens kungar, bäst i sin genre enligt mig. Men jävlar vad tyskar kan power metal! Blind Guardian themselves men även Edguy, Gamma Ray och Helloween för att nämna några. Längtar man till i höst eller längtar man till i höst? Blind Guardian toppat med Enforcer och Steelwing lär ju bli ett gig att minnas för tid och evighet.


Feel free att ta del av Mirror Mirror här under. Tyskland kan power metal men Blind Guardian har definitivt även fattat det där med refränger. Jag tycker själv refränger är bland det svåraste att skriva, både text- och musikmässigt, därför är jag mäkta imponerad över hur de lyckas förenda jävla gång. Mirror Mirror är ett praktexemplar på detta. Jag håller på att arbeta mig igenom hela plattan Nightfall in Middle-Earth, har hittills fastnat för den här mest. Vi får väl se om jag ändrar mig när jag nött resten av plattan tillräckligt mycket för att göra de andra låtarna rättvisa.

Nu är jag riktigt, riktigt sugen. I snart två veckor har jag gått omkring med Dawn of Creation/Prophecy i lurarna, och kan därefter konstatera att det är det mäktigaste introt jag har hört. Så stilfullt, ödelagt, sorgset, bortom all räddning, som stiger till en omänsklig känsla som bit för bit skakar skoppen så själen exploderar i ett storslaget tungt riff. Detta med volymen på max med grymma hörlurar. Hoppas jag inte går upp i extas under konserten på söndag och gör något opassande.
Många försöker sig på detta utan att lyckas. Jag vet när jag lyssnade på -98's Maiden 'Don't look to the eyes of a stranger' för första gången, och det var nästan samma feelings som i Dawn of Creation. Man väntade, väntade, väntade, VÄNTADE, skakade, skrek, hoppade, väntade på explosionen.
Som aldrig kom. Låten rann ut i sanden. Bara så där. En jävla lång uppbyggnadsprocess för.. ingenting.
Då har 2008's Judas Priest lyckats betydligt bättre, måste jag säga.
Ni känner säkert själva igen den här känslan, både när det lyckas och failar, men kanske inte just från musiken.. Nä, nu ska jag skärpa mig, snuskig ska jag inte vara i bloggen. You never know who reads.

Där har ni mig i publiken, inte riktigt längst fram men andra raden (kom längst fram sen på alice cooper) , som fixar till håret.. svart hår, ser ni mig eller?

Grymt bra låt, Feel it again, det är inte första gången den är uppe på bloggen! Får jag inte höra den imorgon så vetefan.. Då jävlar! ;)

H.e.a.t är väl inte exakt min stil, föredrar för det mesta lite hårdare stuff men de är otroliga live, de här pöjkarna. Hoppas fan de bjuder på en lika bra show som giget i Ö-vik i somras. Och att jag slipper få hälften förstört på grund av jävla fjortisbrudar, som jag fick då. Then I'm more than satisfied!

Yes, jag börjar förbereda mig nu. Kom på att konserten är om 10 dagar bara! Edguy + H.e.a.t + All ends. Så here is Hallowed, känns visserligen konstigt att se den titeln på något annat band än maiden, men well, den är bra. Ser verkligen fram emot det! Bra musik, konsert, Astrid, kan det bli bättre? Det enda som suger är väl att det är på en måndag.. Haha, men vi överlever. Har inte varit på något annat än lokalt sedan.. Maiden i somras? Det är ju skamligt :(

För övrigt så var Schindler's List förjävlig.. Jag vet inte om jag kan säga att den var bra. Vissa partier kände jag bara att "jag vill inte veta det här, jag vill faktiskt inte veta det här", satt och sa till Kajsa att det blir bra, det kommer bli bra, som att försöka övertyga mig själv.
Men det gick inte att stänga ögonen och bli döv.. Jag blev iallafall fruktansvärt tagen. Så himla rått. No mercy. Tur att den inte slutade lika illa som det verkade i de dystraste delarna, kan säga att jag var nära att börja grina  mer än en gång. Sen så har jag inget emot svartvita filmer vilket de flesta andra verkar ha. Lite gammalmodig måste man väl så vara ändå? ;)

Någon som tvivlade på det jag skrev om blaze i det senaste inlägget? Litsen to this.
 Speciellt i det lugna partiet.. Oh holy crap.

Hörs imorgon, då kommer jag vara lite aktivare förhoppningsvis, men nu måste jag make sure att jag inte försover mig imorgon.

Night rockstars!

Jag bara måste lägga ut den igen. Megadeth - Countdown to Extinction. Jag är fruktansvärt nördig, men lyssna förfan! This is music.

Gnatt!

En liveversion av den helt överjävligt underbara låten Sea of Madness. Utan tvekan en av Maidens bästa låtar. Iochförsig så gillar jag studioversionen bättre bara för att jag är som jag är och för att jag lyssnat in mig på den först, men man måste ju variera sig lite ibland aight? Jag sjäng in den förut, men det ville inte riktigt..
Har lite sparetime för första gången i mitt liv, känns det som. Nä, men klockan sex kändes det som klockan var nio typ. Så nu tycker jag att jag har jättemycket tid över. ;) Och nyss var det ju fredag, vart tog helgen vägen? Min tidsuppfattning mår inte bra..

Sjöng istället in Total Eclipse, men vet ni folk var man laddar upp en ljudfil och lägger ut den på bloggen? Alltså ingen video.. För ni måste ju höra hur Aerimes lilla pipa låter. ;) Inget märkvärdigt, men skitsamma. Så hur lägger man ut en ljudfil? Väry tacksam för svar!

Rock on!

Hey guys! Jag är sjukt hungrig och sitter och nördar på tradera (nu blev ni allt chockade!), sitter även och lyssnar på den här guns-låten i väntan på maten. Den är äckligt skön, aight? Redigt bra tryck, snygga tunga riff, får mig att tänka på ett skitigt ghetto.. Min favoritlåt på den här skivan!

Help, nu går jag nog och hjälper till lite så jag får mat någon gång! Har överlevt hittils idag på mackor, kaffe och kakor i högar men nu är magen tom. ;D

Cye later on!

Saxon är jävligt bra, and so is this song. Love it. Och Steve påstår att kvaliteten är bra på det här klippet, så nu får ni den här. ;) Bäst för honom att ni håller med!

Blev inte mycket till saturday night life idag. Update tomorrow. 'Gnight!

Visste ni att nuvarandre trummisen Nicko i maiden har skrivit en enda låt för bandets räkning? Och det är den hä, New Frontier. En del tycker att Dance of Death-plattan bara är överhafsad, men den innehåller fler guldklimpar än man kan tro.. Relativt enkla men jävligt bra spår. Påminner mig om de första plattorna fast på ett annat sätt, den enkelheten som ändå blir så jävla bra är den samma. Here's the proof - man behöver inte krångla till det!

Nu ska jag gå till sängs. Jag har försövit mig nästan hela veckan, men vet ni vad jag gjrde i morse? Jo, kom upp i tid, wow! Var jättestolt i kanske fem minuter innan farsan klev upp och "Öh, har inte du sovmorgon i en och en halv timme på torsdagar?" Haha.. grattis.
Men nu är det helg imorgon, och helg means time+sleep. Couldn't be better!

Tjena, now I'm home. Blev inte klar med tröjan idag heller, och det är mitt eget fel. :P
Så här gick det till för att vara exakt..
Karin: Bryt nu inte av nålen, för vi har ingen mer.
Jag: Närå!
Hon går ut ur rummet.
Jag: Var är gasen?
Krash!

Ojrå.. Haha. Klantarsle! Men jag får väl ta med mig tröjan till Ingvor imorgon så får hon rädda mig. ;)


Den här låten är skivans andra mästerverk, oh god. The Nomad.
I det lugna partiet, från 4:38.. Jag får gåshud! Shit, vad musik kan göra. Totalt jävla underbart. Mer underbart. Omänskligt. Överjordiskt. Det står över orden, helt klart.

Maiden är progressivare, modernare, Brucan är tillbaka och vi ÄLSKAR det.
Rått och aggressivt som bryter av med en vemodigare refräng.
Denna låt om yrkesmördare är ett av plattans mästerverk!

Hörs ikväll!


Nowhere to run, nowhere to hide
You've got to kill to stay alive

Uh, bra låt #2 av Testament. Älskar gitarrdisten på den här låten. Det jag annars brukar tycka med thrashen är just att gitarrljudet är identiskt oavsett band.. Men det här gillar jag!
Får nog ta och be Vikk om några plattor att lyssna igenom (och recensera), de är alldeles för bra för att missas! Jävligt gött inför konserten dessutom.

Och hör basintrot! Det måste jag ju lära mig.. Annars är jag en loser. ;) Får allt göra tid till det i helgen.

Sovtajm. Gäsp. Natti!

Ja, sa jag klassiker? ;) När vi ändå är inne på ämnet, AC/DC's allra skönaste hit, It's long way to the top if you wanna rock and roll. Har haft den på hjärnan all day (förutom jag fick en flip i huvudet förut och sprang omkring och sjöng på 'Take me home countryroads' och kokade kaffe).

Nu ska jag dricka det där kaffet (i min fina Maiden-mugg såklart) och kubba hem till Astrid för sytime. Goodbye oformlig G'n'R-tisha!

Cye tonight, rock yer ass off til then!

En riktig klassiker för en gångs skull. Kom att tänka på den i och med att jag kom och tänka på basintrot på den här låten. Det är coolt, aight? Och dessutom riktigt längesen jag spelade det,  så då var jag ju tvungen att sätta mig ner och göra just det. ;)

Vad mer som är lite coolt är att just Maiden slog igenom under sin turné 1980 som förband till Kiss. Min farsa och ena halvbror (som då var mini) var på en av konserterna de spelade i Sverige. Och brorsan min satt och sa vad som skulle hända hela tiden, i förväg; 'Nu kommer det spruta eld', 'nu kommer de göra det..' Haha, stackars farsan ;)

Kiss var ju här i våras dessutom, men den konserten var jag inte på. Har väl aldrig varit ett megastort Kiss-fan, men vafan, det hade ändå varit kul att se. Well, man kan inte göra allt!

Måste ju lyssna in mig lite så man inte är helt borta till Priest/Megadeth/Testamentkonserten 1 mars, aight? Det värsta jag vet är att komma till en konsert och inte kunna låtarna, för att inte tala om att inte ens känna igen dem. Har tyvärr hänt mig några gånger och efter det bestämde jag mig för never again.

Så inför Maiden i somras ville jag vara på min säkra sida och trots att jag visste setlistan så lärde jag mig varenda låt utantill. Yes, varenda låt. Utifall att, liksom. Vilket är ännu ett levande bevis på vilken fanatisk maidennörd jag är. Sen stod folk och kollade konstigt på mig när jag skreksjöng hela 'Rime of the Ancient Mariner', men whattehell. ;)


Har faktiskt inte lyssnat särskilt mycket på Testament tidigare, no idea why. Ett verkligt misstag inser jag nu, när jag hört ett par låtar. Jag föll framförallt för den här balladen, The Legacy.
Vilket är rätt surprising eftersom jag brukar tycka att alla ballader flyter ihop med varandra till en enda mesig gröt som rör runt på ytan. Men den här skilde sig från mängden, listen and learn, såhär ska en riktigt bra thrashballad låta!

Ska dessutom försöka kirra deras aktuella album, eftersom jag antar att de kommer spela låtar mestadels därifrån.


Rock on!