Sitter här och kollar igenom alla tusen papper som har fyllt min köksstol sedan i torsdags. Det är elevmappar, gamla prov, klassboken, brev från lärare, betygskuvertet och allt man kan tänka sig som har med högstadiet att göra. Det känns overkligt att jag inte kommer gå där längre, men overkligt på ett bra sätt. Nu ligger sommaren framför mig och vad jag ska göra med den återstår att se.


However, mitt slutbetygspapper ser ut såhär. Kunde varit sämre helt klart. 15 MVG, 315 poäng och 6700 svenska riksdaler till mig. Tack till morsan and my brain!


Vad jag inte hade väntat mig däremot, det var att jag skulle få stipendium. Och inte bara ett utan två! På avslutningen surrade jag omkring scenen all the time naturligtvis (jag raggar bilder som en gris, var lugna!) och när en låt i mitten av avslutningen var slut bad Magnus mig stanna kvar på scenen. Lilla naiva jag fattade ingenting, "vadå ska jag stå här under hela stipendieutdelningen? Det tar ju years" "Jo, men What's Up är nästa låt, du kan lika gärna vara kvar". Så där satt jag på ett bord och glodde på alla elever och föräldrar med basen dinglande om halsen när rektorn läste upp vilka som hade fått stipendium.
Musik och franska till mig! Och man fick minsann inte bara äran utan i franskan fick jag ett skitbra bildlexikon och i musiken en liten fin lovsång om mig samt ett presentkort på ticnet på 300 spänn! Den satt rätt fint måste jag erkänna. Att jag är en sån konsertsucker är svårt att åtgärda, dock måste även jag inse att det lilla nöjet plockar på i plånboken..


"Du är fantastiskt musikalisk, en grym basist, en positiv kraft, ett tillskott i vilket band som helst, en skön personlighet och en oerhörd värdig musikstipendiat!"

Those words will live with me, you can tell! Nu återstår bara att utnyttja sommarlovet till fullo. Skål!