Idag är det prick ett år sedan jag blev polare med världens genom tiderna bästa tant. Våran lilla lovestory är ett levande bevis på att "kärlek börjar alltid med bråk". Vi var kompisar när vi var mini, men när vi började mellanstadiet på olika skolor gled vi ifrån varann. Sen började vi samma högstadium, men kom inte i kontakt med varann förrän i nian. Det började med att jag, som ser rött så fort jag ser en poser, var väldigt inte alls fördomsfri utan blev helt galen när Astrid helt plötsligt en dag kom till skolan i en Maidentröja. Jag hade ingen aning om att hon lyssnade på hårdrock, hade liksom bara för mig att hon var en i fjortismängden, som köpt en "rockig" tröja som så många andra.
Well, eftersom jag är Aerime och aldrig håller käft om något jag tycker så gav jag mig på henne. Haha, stackars liten! Vi började alltså bråka och hur det slutade exakt kommer jag inte riktigt ihåg, mer än att vi blev jävligt sura på varann. Så var vi det i någon månad, innan jag började inse (med hjälp av kompisar till både mig och henne som övertygade mig om att hon faktiskt var true) att jag för en gångs skull hade haft fel.. Haha, det är inte ofta det händer!
Så efter många om och men så jag ångrade mig. Och kröp och bad om förlåtelse. God damn it, det är nog enda gången i mitt liv det har hänt.. Vi började snacka lite löst, först på nätet, sen i skolan. Jag bad henne hänga med mig på Kulturnatten, då klickade det verkligen. Sedan dess har vi gjort så jävla galna grejer, fyfan vad kul vi har haft. Det känns som hon alltid har varit en del av mitt liv, och samtidigt känns det som det var igår vi mosade Colaburkar och blev uppraggade av MC-killen (står erbjudandet fortfarande kvar att hänga med till din motorgård och du läser det här så gärna baby, haha!). Visst har vårat lilla relationship fått sina törnar, speciellt nu i somras, men innest inne är det vi som hör ihop. Forever and ever, jag älskar dig!