Världens bästa version av Wildest Dreams för omedelbart tankarna åter till lördagens spelning. Det känns fortfarande overkligt att jag ens var där, och att datumet jag längtat efter så länge helt plötsligt ligger bakom mig. Men vad som ändå glädjer mig mest är att Maiden befinner sig i toppform. Bruce sjöng helt fantastiskt, Janick var lika sprudlande energisk som vanligt och Steve var bättre än någonsin och smålog sig igenom hela spelningen. De kommer knappast lägga av på ett bra tag. Jag har en känsla av att den utlovade europaturnén nästa år inte kommer komma snabbt nog.

Men nu måste jag lägga spelningen bakom mig och blicka framåt. The Final Frontier's officiella release är om sex dagar. Som ni vet har min reaktion på de två låtsläppen inte varit direkt positiv, men jag har fått nytt hopp nu när jag hört hur fräscha de fortfarande är. Dessutom ska Blind Guardians At the Edge of Time recenseras. Ja, förutom att kaffe ska drickas, bas ska spelas och allt annat ansträngande. Till på köpet fick min pojkvän körtelfeber efter lördagens strapatser vilket betyder att jag också med största sannorlikhet har fått det. DET låter ansträngande om något. Jag ska låsa in mig och invänta måndagen.