Blind Guardian&Steelwing tour
Blind Guardian och Steelwing på turné tillsammans! Jag säger då det, kommer de inte förbi Sverige så blir jag jävligt sur. Jag anser att Blind Guardian är ett helt klart underskattat powermetalband, speciellt skivan A Twist in the Myth har jag spelat sönder. Den är äckligt jävla grym. Och vad Steelwing beträffar så känner ni väl till mina åsikter om dem vid det här laget. Jag säger bara The Illusion. Vem längtar efter deras debutplatta? Alla? Tänkte väl det.
UPDATE: Steelwings nya platta kommer att bära namnet Lord of the Wasteland. Nice!
Glöm inte att fortsätta att rösta på mig som veckans blogg hos Renée!
Blood on the World's hands
Vem har världens snällaste bröder? Måste vara jag. Fick denna Killers-tavla (med Killers-LPn i) och 500 spänn för några dagar sedan i försenad julklapp. Det är inte alls någon nackdel att ha (halv)bröder som båda har passerat 40-sträcket. Synd att jag träffar dem så sällan bara.
Annars är jag ju inte den typen som får en halv miljard julklappar värda tusenlappar, och jag är faktiskt inte olyckligare för det. Hellre att få få saker man verkligen uppskattar än alla dessa tvångsjulklappar från folk som inte vet vad de ska köpa. För att inte tala om alla onödiga pengar man slösar på folks julklappar bara för man måste köpa något. För fan, behåll pengarna själv och köp något du verkligen vill ha istället, du lär inte dö för att du inte får någon krystad grej från Lagerhaus.
Läget på det personliga planet är instabilt. Jag mår kasst fysiskt och det gör ju inte allt annat bättre heller. Har inte orkat luska reda på vad man ska hitta på på nyår och det spelar ingen roll nu då jag går på antibiotika. Inte särskilt smart att festa då. Vad som står närmast på schemat är att dra en kopp te, knapra några painkillers och däcka i sängen. Jag var så jävla trött imorse när jag åkte till sjukhuset att jag somnade i väntrummet. Då är det fan kris. Medans ni alla tycker synd om mig kan ni ju rösta på mig hos Renée som veckans blogg:
Gör det HÄR. Posta en kommentar och skriv att ni röstar på mig så blir jag glad. Rock on!
Vest it
Man ska väl bidra till mellandagsreahysterin med något. När jag var och fikade med Astrid och Hellgren på annandagen sprang jag över en väst som jag kikat på förut men tvekat att köpa eftersom jag är snål och oftast pank. Nu var den på halva priset, eller ja, två exemplar fanns kvar, en XL och en XS. Lite tur ska man ju ha.
Efter det här inköpet har jag blivit galen i västar. Det är ju så jävla hårdrock. Ni kan få se resultatet av min frenetiska misshandel av symaskinen som jag fick i julklapp (extremt välbehövligt, tro mig, det är jobbigt att sy för hand) när västen ifråga har slutat vara kameraskygg.
>Now playing: Wolf - Speed On
Bored Aerime
Välj ditt favoritband och svara endast med deras titlar!
1. Är du kille eller tjej?
Charlotte the Harlot!
2. Beskriv dig:
Iron Maiden
3. Vad tycker folk om dig?
The Assassin? The Unbeliever? Stranger in a Strange Land? (Jag tror inte folk gillar mig så bra, haha!)
4. Vad tycker du om dig själv?
Wrathchild!
5. Nuvarande pojkvän/förälskelse:
Alexander the Great?! hahaha
6. Beskriv vem du vill vara:
Seventh son of a seventh son
7. Beskriv stället du bor på:
Where Eagles Dare
8. Beskriv den du älskar:
The Wicker Man, hahaha
9. Vad skulle du vilja ha om du bara hade en önskan?
Infinite Dreams
10. Dela några visa ord med oss:
Die with your Boots on!
11. Din raggningsreplik:
Pass the Jam, will ya? (A)
12. Och om den inte funkar:
Be Quick or be DEAD!!!
13. Säg hejdå nu:
Hallowed Be Thy Name!
Alrite, this is why jag ogillar loven. Man får för mycket fritid. Nu har jag suttit i en kvart och asgarvat åt att försöka få in Maidens seriösa titlar i oseriösa frågor. Raggningsrepliken är ju ändå bäst. Nej, nu ska jag lyssna på Twilight (INTE fjortisgråtfilmerna med diamantvampyrer utan före detta Beyond Twilight som min bror medverkat i) och göra något vettigt. Som att dammsuga. Hahaha. Hoppas morsan läser det här.
Ebay sells, but who's buying?
HAHAHA! Den här måste jag bara ge till Fred (bästa vän och gaaalen Megadethanhängare). Så jävla klockrent. Inte för att han har några ungar at the moment men han får väl spara den tills han avlat fram några helt enkelt. Jag älskar Ebay.
From myself, to myself..
Och VEM har klickat hem denna extremsnygga vintagejerseytröjan från ebay?! Jag har velat ha en baseballtröja hur länge som helst nu men det säljs ju i princip inga bandtröjor of that kind i Sverige. It's just so pure heavy metal!
Jag ser det som en julklapp till mig själv (allt för att minska det dåliga samvetet). Skulle den vara för stor gör det inte så mycket, då är det bara att jag syr in den med min nya symaskin jag fick i julklapp (ni vet att jag syr om alla bandtröjor, och när man inte hade högstadiets symaskiner att snylta av anymore blev det halvjobbigt att sy allt för hand). Damn, now I'm a happy Crusher!
Heavy xmas förresten.
WHY GOD?!
Jag som har sörjt över att det är 18årsgräns på Stratovarius i Göteborg. Jag som har sörjt ännu mer över att jag inte såg Saxon i Sthlm i år. Problem solved! Bara att bli skåning så är saken klar.
Dagens fråga från mig till er blir alltså: Varför händer allt kul i fucking Lund? En riktig kluring om jag får säga det själv. Jag lovar att säga till om jag skulle råka få veta sanningen.
New Blood - Wolf
Jag snubblade över ett nytt band en stund sen som jag bara måste dela med mig av. Wolf. Jag har ingen aning om jag är efterbliven som inte hört dem förut. De har trots allt existerat sedan 1995 och släppt 5 plattor sen dess. Men nu ska ni fan lyssna och gilla det här oavsett tidigare Wolf-erfarenhet!
Som ni alla vet är ju min favoritgenre through all times heavy metal. Och nu menar jag vad jag skriver, HEAVY METAL. Heavy metal har ju annars blivit en synonym till 'any kind of metal' (alla dessa facebookquiz av typen "which heavy metal band are you?" där man kan få resultatet Bullet for my Valentine..) och gissa om Aerime hatar det. Jävla musikanalfabeter! Heavy metal är inget annat än just heavy metal.
Men det här bandet, Wolf, är pure fucking heavy metal. Tunga riff, vokalist med register och melodiösa bitar. And they do it really well. Helt jävla underbart bra faktiskt. I sense Iron Maiden, King Diamond och även Beyond Twilight (grymt men skumt tungt metalband som min bror medverkade i en gång i tiden - check them out!) i vissa bitar i Wolf's material. Här har jag lätt hittat en ny favorit (vars bandmedlemmar inte är 50+). Jag återkommer hela tiden till att det behövs påfyllning underifrån med grymma band som kan ta över när de älskade gamla metalgudarna inte orkar anymore (hemska tanke). Wolf är definitvt ett av påfyllningsbanden för min del. Hail!
Now check their myspace to hear their awesome music; http://www.myspace.com/wolfheavymetal
Back in business!
För er som tänkte "what?" när ni läse föregående rad kan jag säga att min mobil blev tappad/snodd i lördags (inga detaljer, inga kommentarer - fast det var inte jag som spårade ur den här gången). Och ni kan ju tänka er ungefär hur glad man blir när man inser att ens mobil är borta och man är utomhus mitt i natten (i -20..) på nåt random party in the middle of nowhere där det inte finns en gatlykta på tre mils avstånd. Har antagligen tappat den i snön nånstans. Och någon har plockat upp den. Lovely. Hur som helst så spärrade morsan den åt mig dagen därpå och idag fick jag ett nytt simkort. Hon hittade dessutom en av sina gamla mobiler i en låda (en gammal ihopfällbar Z600. Älskar den!).
Följdaktligen har jag samma nummer för alla som redan hade det, dessvärre har jag inga sparade nummer.. Så jag tycker att alla som läser det här kan ta och skicka ett sms till mig alternativt skriva sitt nummer i kommentarerna (som jag naturligtvis inte godkänner, dvs det är bara jag som ser numret). För nu har jag varit utan mobil i en halv evighet (3 dagar) och har smsabstinensbesvär!
Fuck no
Jävla julen.
Det kan vara skitmysigt och december kan ha en stämning som ingen annan månad har (förutom juni då - men på helt ett annat sätt. Förutom den där väntan/längtan de allra sista skoldagarna, it's the same) men för att uppnå denna glorified december så måste man faktiskt anstränga sig lite själv. Vilket jag då inte har gjort. Inte ett jävla skit. Jag har en del polare som började rimma på sina julklappar redan för tre veckor sen, det bakas lussekatter och pepparkakshus och görs julgodis och pyntas och köps julklappar och fan hans moster. Det där tåget är jag definitivt inte med på i år. Jag har varken bakat ett pepparkakshus eller en lussekatt under mina 16 (snart 17) levnadsår och det finns betydligt godare godis än julgodis (sen hör det ju till saken att jag är sämst i köket och aldrig skulle kunna åstakomma något ätbart i julgodisväg). Än så länge har vi inte ens fått upp granen här hemma (en liten tanig glesgrenad plastsak på 120 cm) och inget annat julrelaterat heller för den delen. Inga julklappar har inhandlats och jag har fanemig inte skrivit några jävla rim. Alrite, jag erkänner. Jag suger på att komma i julstämning.
Felet är att jag bryr mig alldeles för lite. Jag orkar inte. Jag har för lite fritid (i den här bloggen är det ju bara mitt hårdrocksliv som framförs) och för lite pengar. Och för lite fantasi. December 2009 blev visst ett fiasko ur julsynpunkt. Det är precis som med livet. Det blir fan inte något vettigt av någonting alls om man inte tar tag i det själv och gör det ordentligt. Det hjälper inte att gå runt och vänta på.. vad? Att någon annan gör skitjobbet? Ingen kommer göra det, för alla är i samma situation. Jag hatar att våran ras är uppbyggd på det sättet. Men någon måste orka simma åt andra hållet.
Well. Jag satsar lite halvhjärtat på julafton, det kommer iallafall vara mysigt. Tills vidare: Julen? Fuck julen. Fuck december. Hail Judas Priest. Ni som inte är överbelastade med all jävla julmusik som man egentligen hatar kan ju lyssna på Diamonds and Rust här ovan (som jag för övrigt spelar 666 gånger om dygnet nuförtiden) och må bra ändå.
btw, thanks Sanibo för utmärkelsen som bloggidol! ;D Haha! Och ja, den där jävla Aerime som aldrig uppdaterar sin otroligt välkända och omtalade (*host*) blogg, hon borde fan ha smisk. Så det är fritt fram folks, SPANK HER!
Alice Cooper + support 14/12
Alice Cooper. Alice fucking Cooper! Vi tar det från början. Varning för långt inlägg och bildbomb.
Det började med att skolan började tio i tre. Eh. Hur lång sovmorgon får man ha? Men som ni vet så beställde jag biljetter och fixade mig så tiden rann iväg, jag åkte till skolan, var där till fyra och gick ner till rese där jag mötte upp Astrid. Jag träffade en gammal polare där, så vi stod och hade trevligt ända tills vi såg tåget rulla in på andra spåret.. Well done. Så vi fick kuta som fan över tunneln och till tåget. Väl på var det fullt. Smockfullt! Jag hade på något sätt gått omkring i visionen att inte en käft åker tåg på måndagar. Jag hade tydligen fel. Resultatet blev att det inte fanns några sittplater. Men det löste jag snabbt genom att sätta mig i väskutrymmet. Could've been worse!
Väl i Göteborg så insåg vi att vi inte hittade till spårvagnsstationen. Underbart. Klockan var redan 18 och insläppet började 18:30. Det är nästan pinsam poservarning på att komma så sent men vad fan gör man när fritidskorten börjar funka först kl 16? Går till Göteborg? Well yeah but no thanks. Då är det tur att man har kompisar. Stackars Dennis och Erika (?) som stod där i flera timmar i nordpolssverige. De stod hur som helst nästan först och vi joinade dem. Sen var det bara att storma Lisebergshallen! Vi trängde oss längst fram (front row bangers, jajjamen) och började vänta på förbanden.
Jag trodde det bara skulle vara ett, men där hade jag fel (igen). Vilket var jävligt synd med tanke på att våran tid i Götet var begränsad. Hade velat skippa förbanden helt och köra direkt på Alice men sån tur hade man ju naturligtvis inte. However, Roxie77 entrade scenen. Det var väl sådär. Rätt mesigt men ändå helt okey förband. Inte riktigt min stil men so be it. Deras frontman hade iallafall bra scenkänsla och peptalks och det är ju en bit på väg. Electric boys var bättre men fortfarande bara på okey-skalan. Av någon anledning kommer jag inte ihåg så mycket av dem och det kan väl knappast räknas som positivt. Den här frontmannen var också bra faktiskt, grym scenkänsla och utstrålning han med fast på ett annat sätt. Han gjorde en del häftiga grejer med gitarren men någon gång failade han och spelade i luften fast han rörde fingrarna men inget ljud hördes. Nja. Det kanske lurar en del glamposers men inte mig.
I breaken så kom roddarna upp på scen och gick omkring och bar förstärkare. Då fick jag syn på ett välbekant face. Erik! You know, bröderna hårdrock, Pelle och Erik, true heavy metal rockers och Maidenfansens Maidenfans. At that time kom jag dessvärre inte ihåg vem av dem det var så jag löste det genom att vråla "MAIDEN!!!!!!!" det högsta jag kunde. Det funkade. Oss Maidenmaniacs emellan you know. Blev rätt förvånad över att se honom där, men något måste de väl göra så de har råd att åka på alla en halv miljard konserter every year.
Och så sent om sider fick de upp skräckrockaren himself på scenen. And he kicked ass! Han vet vad han gör den gamle räven. Höjdpunkterna (när vi var där) var iallafall bland annat Posion och Wicked Young Man som de gjorde jävligt bra. Teatern var dessutom lika underhållande som vanligt. Han viftade omkring med en skelettgrej, satt i tvångströja, fick huvudet avhugget och sprang omkring med sitt eget huvud i näven (nåja, en ganska verklighetstrogen kopia), slängde omkring med den där hordockan (den såg nu rejält sliten ut och har nog hängt med i x antal år, ska köpa honom en ny i julklapp) och en massa annat. En del var upprepningar sedan konserten i Ö-vik 2008 men det störde mig inte direkt. Musikaliskt var det också bra, inte något specifikt att klaga på den här gången, fantasktiskt!
Jag fick också den där personliga connectionen som man inte kan låta bli att älska. En blick, ett leende, någon som pekar på en. Hände several times under både Cooper och förbanden. Speciellt av Chuck och Damon i våran ände. För helvete, alla som spelar i större band och står på scen! Glöm inte att ge era fans personlig connection. Hur mycket kostar ett ögonkast och ett leende? Tro mig, det höjer bandet som fan. Man måste kunna knyta an till sina fans annars är man inte värd att ha några.
Jag råkade dessutom ut för ännu ett problem. Min längd. Det var så att Damon skulle kasta ut sitt plektrum. Han kollade på mig, böjde sig ner och sträckte fram det till mig. Jag kände på det med fingertopparna men så kom det en lång fan från andra håller som vräkte sig över mig och ryckte tag i det. Well, det är inget att sura över, är det konsert så är det, jag gör ju likadant själv. Men det fula är att det är andra gången jag råkar ut för EXAKT samma sak. Jag börjar tröttna. Jävla armar, väx!
Precis innan vi var tvugna att dra kastade dock Damon ut ett till plektrum som ingen fick tag på utan det åkte ner bland publiken. Som den sanna tattare jag är slängde jag mig ner på golvet efter det och fick tag på det. Score! Nu har jag utökat min Alice Cooper-samling till tre plektrum, från Chuck Garric, Jason Hook och Damon Johnson samt sedeln från Alice himself.
De mindre bra delarna av kvällen gick till slut inte att skjuta upp länge. Vårat tåg tillbaka till Skövde gick 23. Då var vi tvugna att gå från konserten kvart över tio. Jävligt bra eftersom Alice säkert höll på till minst tolv. Vill ni veta hur mycket jag hatar SJ? Nästan mer än jag hatar poserfjortisar. Och det är fan inte dåligt. Summan av kardekumman blev alltså att vi fick gå innan de ens hade hunnit igenom halva setlistan. Vill ni veta om det sög? DET SÖG! Vi var så jävla speedade att vi sprang och skrek hela vägen till centralen. Galna hårdrockare! Men konserter är fan livet.
Tågresan hem spenderades med två sköna brudar vid namn Hanna och Ellen. Vi hade en egen kupé och satt och tjötade och drack cola. Men när konduktören kom och skulle kolla våra fritidskort så började det gå utför. Astrid hittade dem inte. Först garvade vi bara. När vi insåg att hon faktiskt inte hittade dem började det bli mer allvarssamt. Hon vände ut och in på väskan, plånboken, mig, kassen, min väska, min jacka, kupén, sig själv (hon gick även en runda i behån och trosorna utan resultat - men man vet ju aldrig), men inga fritidskort. Situationen började se dyster ut (konduktören lämnat oss åt vårat febrila letande för att komma tillbaka senare) när Hanna rev till sig väskan och sa "jag får kolla en gång till". Och drar ut fritidskorten. Helt jävla unbelievable! Jag fattar fortfarande inte hur hon gjorde. Sen började det roliga om på nytt när konduktören kom tillbaka och skulle kolla korten, och Astrid bara hittade ETT av dem. Nej, då var det inte kul längre. Konduktören litade dock på Astrid och gick därifrån. Men vad tror ni Hanna gör? Kollar i väskan och HITTAR DET! Alright. Det är härmed dokumenterat och fastställt. Hanna är galen.
Om Alice Cooper har jag bara en sak att säga - hell yeah. Kör på tills du ramlar ihop och dör på riktigt! Hade så jävla gärna velat stanna till slutet men vi ses ju i sommar på Sonisphere, och då ska jag fanemig se hela. Alla i bandet, you rock!
Before I left
På tåget var det knökfullt med vuxna så det fanns inte en chans i världen att få sittplats. Jag kollade mig omkring, konstaterade faktum, vände mig om, ropade glatt "jag är en väska!" och klättrade in i bagageutrymmet. Problem solved!
Fixa cplugg
Haha don't ask
Astrid däckade.. Kan ha berott på mitt förträffliga sällskap som av någon märklig anledning tröttade ut henne men det är bara en teori.
Benen fick jag också med mig! Tänka sig
STENtaggade efter förbanden! Astrid gnällde "Du ser jämt så ond ut och jag ser jämt så galen ut", undra om det ligger nåt i det lilla vän. 
"En glad då!" Fast sorry Astrid, du ser fortfarande ut som du precis blivit utsläppt från BUP
De virade upp den sedvanliga banderollen medans gubbarna arbetade bakom scenen
Man var ju front row såklart! Hur skulle det se ut om självaste Aerime Crusher inte var front row banger.. DÖD för hårdrockssläktet! (För alla känsliga läsare, som för övrigt inte borde vara här om ni är allergiska mot ironi, läs: skämt)
Alice fucking Cooper! Och Chuch Garric
Chuck in action!
Damon Johnson
Han viftade runt rätt bra med den där bengrejen
Tvångströjan på
Och mästerfotografen var på plats som vanligt. Bra timing där Aerime. Fotolektioner, anyone?
Skräckrockens allfader i mitt hjärta
Sista bilden från scenen: Keri Kelli (HOT!)
Jag blev kär i mitt plektrum från Damon. Vad kallas det, plektrumfil? Snacka om att vara one of a kind.
This is life. Så jävla underbart. <3
NU TAGGAR VI SONISPHERE METAL MANIACS! SCREAM FOR ME SWEDEN!
Day after Cooper
Ont i revbenen, nacken, armarna, fotsulorna, trassligt hår, osminkad, mjukismaidentröjan? Hell yeah. Dagen efter-rockstaren är i farten igen. Eller om det var någon fart i Aerime idag kan visserligen diskuteras. Har gått omkring i dvala hela dagen (så nu är det strax dags för sängen - är verkligen halvdöd) men det var det fan värt! Orkar verkligen inte ladda upp alla bilder och recensera men ni får vänta tilla imorgon så jag är back on track. Kan bara säga att det var lika awesome som förra gånen. Hail Alice!
Tänkte egentligen säga med det här inlägget att JAG HAR BILJETTER TILL SONISPHERE FESTIVAL! Jag satt med Vic i telefon när de släppte biljetterna och svor konstant i tio minuter när jag bara hamnade i väntrummet. Mitt vanliga flyt när det gäller tickets alltså. Så när Vic hade kommit in och köpt sina biljetter började jag bli orolig på allvar, så min otroligt godhjärtade metalbroder tog en åt mig med. Kunde verkligen inte beskriva min tacksamhet just då! Sen fem timmar senare när jag gick in för skojs skull så upptäckte jag att det fortfarande fanns biljetter available. Då var det inte lika kul. Men vad fan! Who fucking cares, MAIDEN HERE I COME! SCREAM FOR ME SWEDEN!!!!!
Cooper tomorrow
Äntligen konsertdags imorgon! Har verkligen saknat det, synd att man inte kan göra det oftare. Well, vi med normal ekonomi iallafall. Och det är som ni borde veta vid det här laget självaste Alice Cooper som står på scen! Jag och Astrid drar ner till rese det snabbaste vi kan efter skolan och slänger oss på första bästa tåg till Götet. Där ska vi ansluta med några mer metalheads och sen stormar vi Lisebergshallen! Jag postar ett inlägg på hur jag ser ut innan jag drar imorn (om jag hinner och inte försover mig). Vilka mer här ska dit?
Det är även D-day imorgon. Biljettsläppet till Sonisphere. Jag ske be till han däruppe (äv kallad Steve Harris) hela natten. Jag. Ska. Ha. Biljett. Inget alternativ.
Nu är det duschen som gäller, sen sängen. Hoppas på imorn. Är så jävla nervös! Hoppas hoppas hoppas.
Renovering
Personal Update
Det verkade på mitt humör som att jag hade baksmälla sen gårdagens totala lycka. Är det fysisk möjligt? Vi skippar nog den frågan, jag tror knappt det är fysiskt möjligt att avguda ett band så som jag gör så då är det troligt att fler av fysikens lagar inte funkar på mig. Volleyboll (hatar den jävla horsporten, den som kom på att den ska ligga i Idrott och Hälsa A's kurs borde få en fet käftsmäll. Jag är för liten och för klen för att tillföra något till laget, det är sinnessjukt tråkigt och det förstör mina basarmar), allmän seghet, kaffeabstinens (glömmer man termos och pengar hemma är man smart) och dåligt humör gjorde dagen. Nu är det dock bättre. Koffeinet har botat min huvudvärk och Maiden har botat mitt dåliga humör.
Ska jag inte tjata lite mer om hur orolig jag är över att jag inte ska få biljetter? Johans kommentar var "öh, de två första sidorna i din blogg handlar ju om samma sak" och det ligger väl något i det. Som om det finns något viktigare än att Maiden kommer till Sverige! But alrite. Ska anstränga mig för att leta i hjärnan efter något annat att blogga om men det lär bli svårt.
Ikväll blir det julbord med familjen. Ett sånt per år måste man ju hinna med! Vad händer hos resten av läsarna av hårdrocksbloggen?
>Now playing: The Prisoner - Iron Maiden
