Schleten Aem från lokalband/moshpit i onsdags (min haka är fortfarande svullen.. ge dig inte in i moshen om du har high heels och väger 50 kg, man ramlar, tro mig). Jag har noll inspiration idag (som ni smarta kanske räknat ut efter inlägget innan) så det får bli lite style istället. Ja, jag gillar stay-ups och visst fan går det att vända på ett linne och göra det till kjol. Testa gränserna. Eller vadå gränser? Inom min stil finns det inga gränser!

Nyss var det bra. Nyss var det JÄVLIGT bra. Tänk vad det kan ändras snabbt. Nu går allt neråt. Åt helvete. Helvetes jävla skit. Fan vad jag vill skriva av mig nu men fan vad många det är som läser som inte får läsa just det här. Ni random folks som inte har någon annan relation till mig, snälla var de enda som läser min ynkliga blogg! Urspårat inlägg? Ganska starkt ja på den frågan. Jag hatar att jag inte kan skriva vad jag vill. Well, ni lär väl få ett städat och officiellt besked vad det lider. Eller inte. Only time will tell.

Jag fick ett hyperaktivt ryck igår kväll och vände upp och ner på hela mitt rum. Tänk vad intressanta saker man kan råka snubbla över. En gammal dagbok från 2005 (hur retard är man inte om man frivilligt skriver dagbok?), innehållande mest totalt värdelöst skit (långa, tråkiga, dåligt skrivna pubertala uttalanden om vilka lärare man hatar och vilka killar som är gulliga) men det här var ju lite av intresse.

Blink 182? GREEN DAY?! Och Grön Dag som är på min lista över världens sämsta band.. Jag var uppenbarligen stolt över att jag gillade dem. Score, bruden. Och vad fan är 'band som jag SKA börja lyssna på'? Utan att veta om jag ens gillade det eller? Jag måste ha varit jävligt cool. Fy fan, jag var nog ingen rolig tonåring för mina stackars päron.

Jag hade iallafall vett att ha med Maiden på min lilla lista. De är enda jag idag kan säga att jag är stolt över att jag avgudar, eftersom de utan tvekan är världens bästa band. Ska jag inte passa på att smälta in i bloggsfären och säga 'alla som inte håller med mig är bara avundssjuka?' ;)

Grävde fram en gammal korsett ur garderoben och byggde outfit utefter den. Kedjor i överflöd, nitar i överflöd, smink i överflöd, hår i överflöd (observera att jag hade gått ute i regnet i hur länge som helst när jag tog bilderna), Aerime i överflöd.

Jag känner att jag har svängt lite inom min stil.. Have you noticed as well, dear readers? Men det är kul med variation. Och framförallt damn hot!

Nu var det slut. End of story och hej och välkommen singellivet. Detaljerna sparar vi på, man vet ju aldrig vem som läser.

Mycket datum på en och samma gång, men nu är det så att två till konserter är inbokade! Den här gången är det dock inte jag som står på scen utan Dio och Alice Cooper. Dio den 7e december och Alice den 14e! Hoppas på att träffa många sköna rockers då. Jag åker med Astrid och vi ska röja minst lika mycket som vi gjorde på Edguy i vintras. Kommer bli grymt!

Jag ska även utdela ett officiellt tack här till lilla Astrid.. De tre konserter som hösten består av, Amon förra veckan och nu Dio och Cooper, gissa hur mycket jag har betalat för de sammanlagt? 20 spänn. No kidding! Visst är det galet, men har man världens schystaste polare och pojkvän, samt hade ett presentkort på ticnet (ni vet, det jag fick som musikstipende i våras) så är det fullt möjligt. Lots of luv to ya, lamb of Astrid!

Nu händer det grejer! Vi impsar har spelning, 20/11. Vill ni se oss och är i närheten, kom för fan! Vi har ju en del nya galet bra låtar som vi inte spelat in än, men det här blir lite gammal skit i ny dager så att säga.

Alltså; Ferocious Imps @ Valhall fredag 20/11. Be there or be square!

Eftersom jag inte gjort något vettigt över huvud taget i hegen finns det inte så mycket skakande händelser att berätta om i mitt lilla hårdrocksliv. Då kan vi fokusera lite på clothing.
Till och med Aerime gillar inspiration även om min största inspirationskälla är mig själv, hur ego det än låter. Jag kan dock säga att jag håller på och syr om en grej som jag tror blir freakin hot, ni får se själva när den är klar.
However, de här skitsnygga paltorna kommer från Clubdress under kategorin Glamrock. Design Lena Quist - Pure rock n' roll design. Skulle lätt köpt lite om jag inte hade varit Tradera-snål..

Till och med tre dagar efter så har jag värk i nacke, rygg, fötter samt ett par brutna revben (nåja, det känns så åtminstone). Men jävligt nöjd! Trots avsaknaden av Evile var det faktiskt bra. Yes, believe your eyes, även Entombed hade en del sköna grejer! De var inte så death som jag trodde från början, utan ganska thrash.. Så det mesta de framförde bidrog till den sköna konsertstämningen.

Det som kunde varit bättre var dock ljudet. På Entombed var det nerdraget som alltid på förband, men även om de höjde till Amon så var det knappt bättre. Introlåten 'Twilight of the Thunder Gods' har ju en jävligt skön melodi, men jag kan säga att man var tvungen att veta att den var där för att urskilja den. Likadant var det på de andra melodiska bitarna. För hög bas som dränkte melodierna och bitvis en del av sången. Ljudteknikerna, shape up!

Men en sak går det inte att komma ifrån. Och det kan förklaras med fyra ord. I. Fucking. Love. This. Alla rockers som delar ens intressen, atmosfären, musiken. En enda stor familj där alla känner alla. Helt jävla underbart.

Some pics and some explanations;


På tåget ner gick jag in på en toa och brölade för mig själv


Taggade SÖNDER!


Självklart lyckades vi komma längst fram innan Entombed ens hade börjat spela (iallafall jag. Liten brud, en fördel i de flesta lägen!), även om vi tog oss in på Trädgårn i maklig takt. Vi blev något försenade av en retarded jävla vakt (en tjej, naturligtvis) som påstod att jag inte fick ha min skinnjacka på mig. What! Det var det fan ingen som sa till mig när jag var där i februari. Alltså ner i kapprummet igen, köa, hänga in jackan.. Det ska läggas till att väldigt många gick omkring med hoods säkert tre gånger tjockare än min jacka. Jävla idiotregler till ingen nytta. Alex i Entombed på bilden!


Nico och Alex i Entombed. Nicos hår var helt awesome! Eller hela han i och för sig.

När de hade spelat klart hoppade Alex ner och jag fick skaka hand med honom, yeah!


Lars-Göran in action!


I pausen knäpptes det en extremt ljus och skarp bild på sällskapet. Jag, Max och Oscar där ibak


Amon Amarth! Ted och Olavi


Olavi häckade i vår del av stagen


Bang your head! Han log mot mig ett flertal gånger during the gig. Älskar personlig connection!


Johan brölade på för hela Götet


På 'The Fate of Norns', den allra sista frasen där Johan sjöng "My son, he calls for me and you", så pekade han först på sig själv, och sen när han sjöng "you" pekade han jättelänge på mig, log och gjorde metaltecknet åt mig. Även en gång tidigare under spelningen pekade han på mig. Love being at the front!

Sen när det tyvärr var slut och nacken skakade av ansträngning, så skulle de kasta ut sina plektrum. Johan gick fram, jag fick ögonkontakt med honom, han försökte räcka ett plektum åt mig men mina armar var för korta så han fick kasta det en liten bit istället, och tror ni inte att en lång fan hoppade upp och tog det precis när jag fingrade på det! God damn it.. Inte ALLTID en fördel att vara liten.


Träffade dock på schysta Madeleine at the front row! En mycket schleten och törstig version av Aerime på bilden över.. Men vi löste det senare problemet med ett midnattsbesök på Donken. Tror aldrig jag har druckit upp en stor cola så snabbt.

Detta + heels + skinnpaj föll valet på. Tveka för fan inte att gå fram om ni känner igen burret!

Laddar kameran, laddar mobilen, tar fram kläder, städar mitt rum och dunkar musik. Och trixar lite med tre nya 2,5meterskedjor jag fick för några dagar sedan. Yes, jag laddar inför konserten ikväll! Amon Amarth och Entombed på Trädgårn i Götet. Jag sörjer fortfarande avsaknaden av Evile iväll men jag lär få överleva.

Någon cool metalblogger som känner för att träffas? Släng in en kommentar så får ni mitt nr! Lägger upp en liten fjantig bild sen innan jag drar så ni vet vad ni ska leta efter.

These were my legs yesterday - syftar på Sanna som också fick till det in a rockin manner. Detta är the very first time jag använder stay-ups. Det är snyggt, och glammigt som fan, speciellt med de trasiga svarta under. Äh, någon måste ju våga sticka ut!

Jag insåg igår att jag inte gillar att lyssna på musik i bakgrunden. At all. Det är jag och bröderna hårdrock; så fort jag hör en kickass låt måste jag vrida på maxvolym och dampa runt som en galning (och slå Fred om han är i närheten). Det blir emellertid lite jobbigt när klockan är ett på natten och man sitter och är tvingad att plugga som ett djur, vilket beskriver min situation igår natt rätt bra.

Det blev så att jag körde Youthanasia på repeat. Nu har jag ju hört den x antal gånger förut, annars hade jag aldrig klarat att hålla mig lugn. Men den skivan, eller snarare ljudet och hela approachen på skivan, är tillräckligt lugnt för att kunna sitta still till, och tillräckligt bra för att inte tröttna på. Den har sannerligen sina guldkorn. Alla har väl hört 'A tout le Monde', jag älskar allt med den (observera att jag inte brukar gilla ballader) förutom refrängen som är töntig och banal. Men tror man att 'A tout le Monde' är skivans bästa spår tror man fel.

Jag längtar tillbaka till första gången jag hörde det inledande tracket, 'Reckoning Day'. Den berör mig jävligt djupt, speciellt refrängen. Ungefär samma feeling som Maidens 'Deja Vu', fast ändå olika. Varje låt har sin egen lilla känsla, om än med en liten variation.

De andra tracksen jag fastnat för mest är 'Addicted to Chaos' och 'I thought I knew it all'. Hela plattan är bitvis tung och så jävla vacker. Trodde jag aldrig att jag skulle säga om en skiva. Melodier och melodiska riff blandas upp med det tyngre. Optimalt. Ta er tid att lyssna på den! Det är väl inte det hårdaste som gjort, men det kan vara skitbra ändå.


Nu ska jag njuta av att vara pisstrött. Inga läxor över helgen iallafall. Det var party någonstans, men jag ska upp tidigt som fan imorgon så det blir inget med det. Keep rockin så hörs vi sen!

Jag har letat i över ett år efter den perfekta bruna skinnjackan. Hatar muddfjortismodellen som alla äckel springer omkring med och tycker är sååå "rockig". Gotta be the real shit. Äkta vintage, schleten 80-talsrelik, annars nej tack. Nu har jag hittat den perfekta jackan (ska naturligtvis pimpas, but I'll do that myself as usual), för en krona på tradera.
Den är bara ett problem. Storleken är 52. Jag har 34. Hmmm. Kanske ska börja lägga på mig lite?

Shocking news: Ingen mer Evile på Amon Amarths tour, därför att Eviles basist avled i förrgår.


Läste det igår men det kommer upp på bloggen först nu. Fy fan. Några dagar in på deras europaturné blev han blev akut sjuk, och kördes till ett sjukhus i Luleå men hans liv gick inte att rädda. Anledningen till hans dödsfall ska tydligen ha varit en blodpropp. Och han var bara 32 år gammal. Fy fan..

Lite egoistiska skäl på det hela är ju att jag skulle sett dem om en vecka. En ynka vecka. Det var ju delvis därför jag skulle dit. Entombed är ju inte riktigt min grej.. Things like this just don't happen!


Det här är för övrigt den andra thrashmetalbasisten som har avlidit i Sverige.. Först Cliff Burton från Metallica 1986 och nu Mike. Who's next?


Rest in peace.