Intet ont anande travade jag in i musiksalen i väntan på att bandmedlemmarna skulle behaga dyka upp så repet kunde börja. Där satt barn från Våmbskolan, femte klass, (de har musik hos oss av någon anledning) och glodde.

Våmbskids: Vad coola klackskor du har!
Jag: Öh, tack..
Våmbskids: Vad cool du är!!!
Jag: Öh, tack igen..
Våmbskids: (viskade högt med varandra) Vad cool Miranda är..viskviskvisk
Jag: Hurfan vet ni vad jag heter?!
Våmbskids: Vi kollade upp dig i skolkatalogen! *Happyfaces*


Så gick det till, nu kommer det säkert komma en massa 97:or hem till mig och kräva att bli bjudna på saft och bullar. Hjälp!

And I'm fucking back rockers! För att fira detta bjuder vi här ikväll i the Great Blog of Ärajm på bildbomb från norskens externa hårddisk (den kommer vara sönder när hon får tillbaks den, på ett eller annat sätt kommer jag lyckas). Samt små förklaringar till bilderna för att göra det hela ännu festligare. Welcome and have a seat!

---

Resan inleddes på Skövde resecentrum med resväskor, fransksugna elever (och i mitt fall, elev med så god självinsikt att hon gav kreditkort + pass + sjukförsäkringskort till läraren) och kinderägg! Innan jag och norsken feastade och lekte med leksakerna på tåget lyckades vi tappa bort manne men det är en annan historia.

FÖRSTA DAGEN I FRANCE:

Efter en natt på ett fängelsehotell försökte vissa få in sitt bagage i väskrum medans andra spelade QuadraPop (jag och Gutti hade betat om vem som kom först till en miljon).


Manne skyddade mig från galna fransmän på Marseilles tågstation.


Jag var glad efter att ha lyckats beställa kaffe på franska.


Metal-baguette!


Hela gruppen på sight-seeing i Toulon


Look-a-likes?


Helena var glasögonlös och mobbad. Jag var INTE mobbad för Maidentröjan (flera stycken skrek "Maiden!" och gjorde metaltecknet efter mig. There is hope for France after all!).


På beachen i Toulon. Misslyckat försök till spexigt hopp


Medelhavet är inte varmt i maj gott folk! Här försöker norsken dock släpa in mig för att ta kort


..Vilket jag gick med på med vissa krav.



Leopardbrudar!


Time to go back


Och någon ville inte vara med på kort medans någon annan inte hade det minsta emot det.

ANDRA DAGEN:

Första kyrkbesöket i den lilla staden Aix. Dock ansågs jag inte ha anständiga kläder på mig utan fick lösa det på det här sexiga sättet med hjälp av Medinas tröja.



Min före detta lärare Göte visade vad han tyckte om saken..


Gissa vem som köpte donuts på vägen hem?


Ja, just hon.


Inte nog med det! Efter skitäcklig mat blev det fransk fruktsallad med en hel förpackning fransk sprutgrädde i.


Glada och tjocka!


Manne fick en egen skål med melonkärnorna, de mosiga jordgubbarna och det gröna på jordgubbarna, men han var lika glad för det..

TREDJE DAGEN:

På busstationen i Aix på väg till Chatêau d'If där Monte Cristo-filmen spelades in.


Försök att escapa från det fängelset!


Jag var såklart tvungen att krypa ner i det hålet som Greven grävde i filmen, trots att man inte fick. Dessutom råkar jag se ut som Bill Kaulitz på den här bilden (håret var dreadlocks efter båtresan) vilket ni kommer få höra mer om längre ner..


Look-a-lokes?! (Åsa var det enda Tokio Hotel-fanet i gruppen, tack och lov)


På högsta punkten i Chatêau d'If!


Fångar på Chatêau d'If. Watch your back!


Jag klättrade upp på alla murar som gick. Dessutom snackade jag med en mås tills den försökte bli lite för bra kompis med mig och jag sprang därifrån. Senare gick den till anfall mot Nero, jag vet inte riktigt vad jag sa till den egentligen..


Min kompis.


Norsken hängde på upp på muren igen


"Karin kom och titta på en ödla som är målad på en sten!!"


Flygande gangsters på muren

På en till mur..


Uppe i några klippor tog vi fikarast


Bye Chatêau d'If!


Tillbaka i Marseille igen ville jag och Göte prompt gå upp till en kyrka som låg på toppen av ett berg. Av någon oförklarlig anledning ville resten av gruppen också hänga på så det var en betydligt större skara än väntat som stretade iväg. Efter halva vägen satte sig dock alla utom jag och norsken på en parkbänk.. Vi borde också ha gjort det med facit i hand för när vi äntligen kom fram till kyrkan skulle tåget till Aix gå om sju minuter. Jaha, då var det bara att vända om igen..


Kyrkan


Och såhär tyckte jag om att vi hade gått sönder våra ben in vain.

Inte nog med det, vi fick dessutom kuta uppför den här evihetstrapan upp till tågstationen. Motion ÄR skadligt!


FJÄRDE DAGEN;

Brudar på väg in till stan! Amanda, Helena, norsken och Ärajm.


Vi gjorde studiebesök på nån skum fabrik där de lagade svindyrt äckligt mandelgodis (för en typ chokladkartong - 98 euro! Sinnessjukt!). Det luktade konstigt, jag hade huvudvärk, jag var sur och hade kaffeabstinens.


Tillslut tröttnade gruppen på mitt gnäll och jag fick permission att gå och köpa mitt efterlängtade kaffe och en croissant. Dagen var räddad!


Jag skulle bevisa för alla att jag var vig men det gick sådär med skor på..


Voilà!


Galen tant badar galna hundar i en fontän. Hmm, det där är min morsa om tjugo år. Minus hundarna.


Aerime är inte den som är sen att ta efter.


En blek Aerime och en brun norsk badar fontän


På kvällen var jag glad över mitt vatten..


..Med tanke på vilken mat vi fick.


Problemet var dock snabbt åtgärdat! Det rådde ätförbud på rummen men de fick skylla sig själva om man inte kunde äta deras mat. Tanborstar som skedar fungerade utmärkt!


Eftersom jag slarvade bort min tandborste var jag tvungen att köpa en ny när jag inte stod ut längre. Och eftersom nästan alla pengar gick åt till mat (förutom tre diadem och en Saxonskiva - för det oemotståndliga priset på 7 euro!) ville jag lägga ner minsta möjliga på tandborsten. Summan av kardemumman blev att jag köpte den billigaste supermarketen erbjöd - en tandborste för 2-6åringar..


FEMTE DAGEN;

På väg till Aix högstadium. Jag tappar grejer..


..Och igen.


När det här kortet togs efter skolbesöket var jag förbannad och ville inte vara med. Försök att hitta mitt fluff! Anledningen till detta var att så fort jag klev in på skolgården blev jag utpekad/utstirrad av tusen franska ungar som kom fram till mig och sa "Tokio Hotel! Bill Kaulitz!" till mig med en dåres envishet (Jag svarade med "AJRÅN-MÄJDÄN!!!!" och de typ; "Tokio Hotel?" Med andra ord, det var det närmaste rockband de visste). De trodde jag var wannabe Bill Kaulitz på grund av skinnjackan och mitt hår. Well, är Bill Kaulitz det närmaste rockstjärna de vet om är det enbart synd om dem..
Otrevligheten blev betydligt mer påtaglig då jag kom på en gulklädd blattetjej att sitta brevid mig och snacka skit om mig (på franska). Jag upplyste henne om att jag förstod vad hon sa, hon sa go fuck yourself på franska och gick därifrån. Trevlig tjej!


Efter att ha ätit en panini blev jag på bättre humör. Ska aldig klaga på den svenska skolmaten igen! Tänk er pulvermospulver med grå vattensås. Och de franska stackarna betalade 10 euro för hela paketet! Jag tyckte nästan synd om dem, men bara nästan, jag förlåter inte det där med Tokio Hotel så lätt. Rätt åt dem att de fick äta 100-kronerspulver till lunch.


SJÄTTE DAGEN;

Jag fjantar mig på en amfiteater. De är mighty!


Under jord befann vi oss också, iallafall tills hälften av gruppen fick klaustofobi och drog upp igen. Behöver jag säga att jag klättrade ner i ett hål? (Som jag nästan inte kom upp ur, men det hör till oväsentligheterna. Den lilla detaljen passar inte in i historien om Indiana Jones-Aerime)


På kvällen var jag var lika gullig som vanligt. Visst är jordgubben charmig?

Ännu senare på kvällen blev jag och norsken våldgästade på tennisplanen av en fransman som vägrade fatta att han blev nobbad. Inte ens när jag han frågade "Don't you wanna talk with me?" och svaret blev "No!", utan då frågade han Karin om hon ville ha en kyss, "as a goodbye?" Vi sprang därifrån och skvallrade för lärarna.


SJUNDE DAGEN;


Bye vandrarhemmet!


Vi släpade med oss allt bagage till en lämplig park i närheten, där alla satte sig förutom jag, norsken och Manne som hittade ett lämpligt Eiffeltorn att klättra upp i.



Ganska maffigt för att vara på en lekplats för minikids huh? Franska föräldrar är inte rädda om sina barn!


Är det någon som inte fattar att vi var högt upp är den här bilden ganska talande.


Manne agerade extrapappa åt en liten fransk Axel. Han snodde mannes keps och det blev kärlek vid första ögonkastet, jag tvivlar inte på att ungen gladeligen skulle ha följt med Manne till Sverige om inte hans morsa hade stått och blängt misstänksamt.


"Kolla en svartklädd person med Tokio Hotel-pins på väskan!!!"


På flygplatsen kunde man köpa alkohol, tobak och choklad. Här ser ni vad norsken valde. Kan bero på att hon är norsk.


Påstigning!


Sista bilden taget i baguettelandet. Nu vet jag att det inte är någon överdrift att de jämt äter vitt bröd (frukost, lunch, middag), det är ingen myt utan sanning. Så hej då Frankrike..


..Och hej Sverige.


Mycket tåliga kompisband för den oslagbara trion. Vive la France!

Bye sweden, nu drar Aerime till baguetternas och vinets land med sin franskaklass. Vilket betyder att ni inte kommer höra av mig på en vecka. Om jag kommer ha kul med alla studiebesök och baguettätande? Jag vet inte hur det är med resten av min franskagrupp (lyckas jag kirra några kort får ni se hur extremt metal alla andra är) men jag kommer iallafall rock my visit. Hard. Hela jävla frankrike ska göra metaltecknet åt mig när jag åker därifrån!


Ha det förjävla metal nu och sakna mig riktigt ordentligt!

Well, nu har jag lyckats genomföra den lugna delen av solot! Inte för att den är tekniskt svår men tydligen jobbig att komma ihåg, eftersom jag tragglade i tjugo minuter utan resultat och tillslut ledsnade och gick och satte mig i köket och tjurade.. Tills jag tröttnade på det och gick in till Max som var kvar i mitt rum och la mig i sängen och fortsatte sura. Han bara stod och kollade på mig tills jag fräste "Är det kul att stå?" och han svarade "Är det kul att va sur?" Det är skitroligt, nån som vill pröva?

Men dagen därpå lyckades jag få till det och jag höll mig glad och nöjd. Nu återstår bara resten av låten plus de tre jag inte kan än.. But hey, det är lång tid kvar. Jag längtar röven av mig! Att stå i publikhavet på en konsert är underbart men det är fanemig ännu bättre att stå där själv.


Här har vi H under World Slavery Tour 1985! Det var tider..

Skolbyxorna har anlänt! Aerime in the ass och storlek.. XL. Jag drunknar men det är gött!

Skoltröjorna har också kommit såklart, men någon sådan har jag inte. 300 spänn på något som jag kommer använda en gång kändes ovärt för snåla jag. Och ändå är det jag som har ritat framsidemotivet på den. Lite komiskt att alla i klassen köpte tröjan förutom jag som har ritat den. Men som någon sa, "någon måste ju vara rebellen i klassen".

Nu ska jag sätta mig och äta en rejäl köttbit som den viking jag är (vad vore livet utan kött?!) och vänta på Max. Han ska ta ut Powerslave-solot åt mig, sure jag är lat men vem kan motstå min charm när jag sätter den sidan till? ...


Have a nice eve rockstars!

Som ni ser så pillar jag lite med designen, den förra headern gillade jag egentligen inte alls och när jag väl börjat så kunde jag lika gärna ändra lite till. Så, changes i bloggen kommer ske the following days, nytt skal men innehållet remains the same. Enjoy!

Glad påsk alla metalheads out there! Nu drar jag till släkten och leker pyroman på deras åker samt äter tills jag får rulla hem. Dessa hårprodukter köpte jag åt mitt lilla hår som påskpresent. Bra att jag är snäll mot någon. Hörs senare/imorn, ha det jävligt gött sålänge!

Jag fick som sagt inte nog av tanten i torsdags så jag kidnappade henne igår! En till dag av galenskap sa jag inte nej till.. Det blev ungefär som i fredags, en roadtrip med lite småköp (farsan däremot slog på stort och köpte halva Lager). En scarf och ett midjebälte kirrade jag, you'll see later. 120 spänn för rubbet, nästan tradera-klass!

Dock hände en liten olycka och min kamera stendog. Trots mina tekniska färdigheter och frenetiskt blåsande i minneskortluckan vägrade han att återuppstå. Så det lär bli likbålet nästa.. synd på en kamera med sånt antikvärde. Nu lär jag bli rätt kameralös fram till jag går ut 9an och får alla betygspengar. Tills dess får jag leva på mobilen och Astrids kamera (den kan inte gå sönder, för den har en egen resväska. Min nästa kamera ska definitivt ha resväska för jag kommer inte ha råd att köpa en ny till om den också går sönder)..

Följande pics är från tantens kamera;





Jag kunde inte motstå denna pyjamasen/sopsäcken i sidensatäng. Jag ser fan gravid ut men skenet bedrar!


Jag skriver vackert.


Nu var det min tur att vara King in the castle!


Hon ägde sönder mig på quadrapop..



Vi blev beundrade av barn också.. Två små killar kom fram och stirrade länge och väl innan den ena hävde ur sig "Ni är ju likadana!" medan en liten tjej glodde skräckslaget och sa till sin syster/kompis "De har LÄPPSTIFT" som om det var något smittsamt.. Stackare, kan inte vara lätt att så traumatiska upplevelser så tidigt i livet. Borde erbjuda plats på BUP.





Keep rockin'!

Gårdagen spenderades med tanten i Götet! Obligatorisk sista minuten-panik-påsk-shoppingtrip innan våra fkort går ut om två dagar. Jag köpte mot alla odds ingenting (!!! världsordningen hallå? tror jag börjar bli på tok för snål, och det kan jag helhjärtat beskylla tradera för. Man vänjer sig vid äckligt låga priser), Astrid köpte väl några grejer men i det stora hela har vi bara gått omkring varit oss själva. Gött!
 

Le tant på tåget. Vi hittade en äkta dendrofil som släpade omkring på en stor gren, men tyvärr fick jag inte med honom på bild.


Vi kände oss extra metal i näthattar från Åhléns.


Tant envisades med att dricka kaffe trots att det var varmt ute. Själv körde jag på cola. Vi blandade våra drycker hej vilt. Kaffe med colasmak och cola med kaffesmak. Koffein som koffein!


Aem looked like this. Nätstrumpisar var förstahandsvalet men de vägrade att bli hittade innan avfärd.


Tanten började helt plötsligt bli konstig (mer än vanligt alltså), tjatade om Borat och ropade "King in the castle!!!" när hon hittade en stol.


Pizza hut! Vi gav servitören 2 kr i dricks, generöst va?


På tåget hem började jagbli allvarligt orolig för tanten, hon beskyllde mig för att ha drogat henne, snackade osammanhängande om bilar och förlorade helt plötsligt förmågan att dricka med sugrör. Hon var psykiskt instabil all way home, så jag ringde till Vic för att få tröst. En video lyckades jag få med, den kanske dyker upp här imorgon. Inte lätt att vara tant alltid..

---

Inte nog med detta, fortsättning följer på Astrid&Aerime Adventures idag då vi ska till Lager 157. En fin nervarvning på gårdagen och en andra chans för tanten att göra av med sina x antal tusen riksdaler. Cye tonight, rock on!

Nu är biljetter bokade, one for me and one for my preciousss. 26 april kl 16 i Roy, Göteborg.
En sådan happening som att en massa galna Maidenfans samlas för att kolla bio har väl aldrig hänt förr.

Våga inte missa det!

Det har varit lite fattigt här i bloggen på ett tag, förklaring har ni i inlägget under detta (min uppsyn säger det mesta). Men nu jävlar är det lov! Kunde inte varit mer väntat. Det i kombination med vårsolen som tittar fram och att mina nya pumps anlänt gör det hela rätt uthärdligt..

Nu ska jag dock inte dröja här mer. Astrid väntar! Ni får se sen vad vi har för oss..
Och visst har jag lyckats med att se somrig ut? Det är VISST metal med vitt!

Så här glad såg jag ut när jag satt i förrgår natt och pluggade NO. Inte gick det bättre för det heller. Ett enormt prov var det på en och en halv timme. Behöver jag säga att ingen hann? Well, resultatet får tala för sig själv. Jag kan säga att jag gissade på en G-fråga, och när jag fick reda på att det var rätt efteråt blev jag så glad så jag började grina. Alla trodde jag var gravid och hade hormonsvängningar.

Något på den positiva sidan i skolvärlden: Min skateboard i inlägget under you know, gissa vad man fick för den? MVG+! Haha, jag hade ingen aning om att man ens kunde få det.
Lite ändringar i bloggen är på gång, men först måste jag överleva det klassiska musikhistoriaprovet på torsdag. Jag måste erkänna att en del klassiskt är grymt. Jag menar, killarna visste ju vad de höll på med, inte fan blev de kända på att vara blonda och smala utan att kunna sjunga (vad har det tagit åt popvärlden?).
Sen måste ju alla Maidenfans (och de som notoriskt följde Jocke i körslaget) känna till O Fortuna av Carl Orff. Den är jävligt bra till och med!


Nu ska jag hoppa i jeansen. Hörs ikväll!

Poften förde med sig detta till mig förra veckan. Riktig tajmning för en gångs skull då jag har gått och blivit förkyld. Så istället för att snora och hosta på alla kan jag begrava näsan i nya Close-up samt Sweden Rock Shop-tidningen man fick med. Jag blev ju inte lite sugen på alla tröjor man hittade där.. Eller snarare trycken, eftersom jag har något sjukligt behov att karva i alla tröjor jag lyckas lägga vantarna på.
På http://www.swedenrockstore.com (nej, det är inte samma sak som Sweden Rock Shop, fast jag alltid trott det) så hittade jag Killers-allovertröjan jag har letat efter i flera månader. Den skulle vara sjukt snygg att ha sydd som min Judas Priest-Screaming for Vengeance-tröja (profilbilden). Och när jag väl hittar den, vad tror ni då den finns i för storlek? XL! Small går mig till knäna! Jag blev så tjurig att jag ringde till Astrid i sälen och lipade i en halvtimme.




Jag skulle inte säga nej till dessa heller;









Nä nu ska jag ta kaffetermosen och stora Maidenmunkisen och vandra ut i snöstormen.. Skolan slipper man tydligen inte, fast man är döende.

Jag satt med min bas i knät och spelade utan ljud när jag plötsligt hörde något plinga till. Vad fan var det, for det genom huvudet och jag dök ner på golvet för att undersöka saken. Och hittade en stämskruv! G-strängens stämskruv för att vara exakt. Min bas strängskruv. Bara gick av. Som om någon osynlig hade brutit av den.
Spelningen är på lördag. Och jag kan inte fixa en ny tills dess.
Bäst fan att den håller stämningen och att folk inte kollar för mycket på mig, för på håll ser det ut som jag bara har tre strängar..
Den där jävla Murphy borde någon utrota snart. Vi kan bilda en armé med ett enda syfte; bring Murphy down. Mycket nödvändigare än alla andra fjantiga krig som pågår. Vilka är på?

Bra att morsan har koll.
Fan vad segt för de som åkt till Stockholm i söndags bara för att missa skiten. Haha, stackars satar. Hade det varit Maiden vi hade snackat om hade jag legat och bölat på golvet. Men Metallica-fans, don't worry, de kommer ju tillbaka någon gång i vår.

EDIT: Alla bara snackar om hur synd det är om fansen, men stackars James som är den drabbade är det minsann ingen som ömkar. Det skulle vara Lisa då, och kanske jag om jag grävde fram empatikänslorna från garderoben.

Jag var i sanning ett victim of changes i lördags, då jag tog mig friheten att fylla sexton år. "Mini" börjar bli stor! Dock syftar inte "mini" på min ålder utan min längd, enligt herr Skåne. På den fronten verkar det inte hända så mycket måste jag erkänna, jag lär få leva livet 161 cm lång. Så vida jag inte breddar mig då, då lär det väl bli "betongdvärgen" istället.
Detta firade jag med att bjuda in hela släkten + tanten (man kan inte ha en släktsammankomst utan Astrid) på tårtkalas. Tyvärr blev det inte så många bilder knäppta, men ni ska veta att jag mådde bra och hade kul iallafall.


Vi är en tårtsugen släkt.


Jag var bara tvungen att öppna. Marsipanbladen gav jag åt morsan och tanten,sån skit äter jag inte. ;)

Sen fick jag öppna mina paket. Som en liten glad skitunge satte jag mig på golvet och började riva i allt presentpapper. Skörden blev sammanlagt 1000 spänn i presentkort och kontanter, lite inredningsgrejer, skiva och en Halford-keps från Astrid! Hur mycket mer metal kan det bli?


Rätt som det var hade mormor snott åt sig min keps och ville bli fotad. Sen satt hon och klagade på Torleifs uppträdande i Melodifestivalen. Halford-mormor in action!


Jag var bara nästan lika cool. Men vadå, snacka om att jag också kommer vara ball när jag är 76! Rätt gener you know.


Tanten var naturligtvis tvungen att känna sig i gemenskapen och snodde åt sig min "gamla" hatt.

Yes, så såg det ut när Aerime fyllde år. Nu tillbaka till matten! Jag har hur mycket som helst att visa från Priestfeast, men den som väntar på något gott.

Fan vad händeleserikt det har varit de senaste dagarna. Jag har massor att blogga om, men tiden är verkligen inte kompis med mig at the moment.
Vad bättre är; jag fyllde år igår (grattis till mig!) och fick en ny computer. Dock har den inte kommit än, men när den har gjort det blir det ordentlig uppdatering igen. Jag ska berätta om gårdagen, tillsammans med en hel hög bilder, men det lär få bli imorgon. För ni som följer bloggen vet ju vad jag ska göra ikväll, eller hur?
Jag började bli excited redan igår, dock naggades det lite i kanten av en händelse. Tur att jag hade Astrid på plats så jag fick tillfälle att gnälla av mig på någon. Men inte ska jag låta det förstöra en konsert med mitt andra favoritband, hell no! Så nu är jag arg och galen i stället, fast på ett bra sätt.
Skulle ni råka se en brud med enorm kalufs, British Steel-jeansjacka, skinnbrallor och patronbälte, varsågoda och kliv fram!

Nu måste jag få utlopp för lite energi. Ska nog ut och springa innan jag hoppar in i duschen. Vi ses på scandinavium ikväll, right?


ROCK HARD, RIDE FREE!
xoxo

Jag borde skämmas; min uppdatering är ju sämre än Guds uppdatering av de tio budorden. Men till mitt försvar har jag haft riktigt dåligt med tid och internet de senaste dagarna. Jag springer omkring med näsan i almanackan så jag inte glömmer något av allt jag inte får missa. Får förhoppningsvis internet på min dator fixat (inte tiden, dock; nu börjar lärarna pricka in proven i kalenern också, som om jag inte hade nog att göra) inom någon vecka. Ni överlever nog.

Under tiden jag har lyst med min frånvaro så har jag hunnit få hem jeansjackan på bilden ovan (den ska nitas och bli patchad imorgon), varit i Scandinavium, blivit erbjuden att gästspela i Ferocious Imps under UKM och Hammerfall har releasat. Recensionen av Hammerfalls 'No sacrifice, no victory' får dock vänta tills efter nästa helg. Nu är det bara Priest, Megadeth och Testament i mp3n och högtalarna. Vadå, man måste ju förbereda sig! Inte kan jag svika mitt rykte som den som kan varenda ord i varenda text..

Så ni förstår att jag har att göra. Och inte ens nu har jag ledigt, nu måste jag sova för att över huvud taget kunna hålla ögonen öppna under första repet med grabbarna i Ferocios Imps imorgon.

Skulle jag råka bli rockstar någon gång så är jag iallafall förvarnad..

För en gångs skull bestämde Murphy sig för att delta i Vi Som Känner Medlidande För Den Eventuellt  Halsflussdrabbade Stackars Aerime  (förkortat VSKMFDEHSA; för medlemsskap ring 077-930666) och gav mig bra poft i brevlådan. Can't wait tills vi ska äta kakor och byta kompisarmband ihop!
Senaste numret av Close-Up (med KK Downing-intervju!) och en Priest-tröja var vad som erbjöds. Nu riktigt längtar jag efter att skolan ska börja så jag får sy om tröjan; storleken är small och den räcker mig ner till knäna.
Är det ett bevis på att storlekarna är fuckade eller att jag är dvärg? Kanske borde lägga till de titlarna i medlidandeföreningen ovan. Vi Som Känner Medlidande För Den Eventuellt Halsflussdrabbade Stackars Sinnesförvirrade Dvärgen Aerime Som Längtar Till Skolan När Hon Borde Njuta Av Lovet? Nja, ska vi göra pins av det där lär inte alla bokstäverna få plats.