Nostalgi på allra högsta nivå. Sexiga bilder inne på vårat kära högstadiums egopics-toalett (ja, det finns en sådan). Tänk vad mycket tid man har tillbringat där under fyra år, haha. Jag och fröken Astrid bestämde oss alltså för att ta våran sista studiedag (snyft, imorgon blir det tillbaka till skolan igen) göra ett återbesök på vårat gamla högstadium. Och det var väl som väntat. Alla lärare hade saknar oss och alla småbarn (sorry, elever.. de krymper för varje år) glodde skräckslaget. Jag kikade in hos min gamla SO-lärare och förkunnade att jag hade bestämt mig för att gå om på grund av mina dåliga betyg (ni som läst min blogg länge vet att mina betyg var.. nja, inte så dåliga direkt), dock trodde han inte på mig.. Han vågade väl inte tro att han skulle behöva stå ut med mig ett år till!

Jag letade upp ena musikmajjen och frågade honom hur det gick med skolbandet nuförtiden, eftersom jag höll i det förra året samt varit med i svängarna sen sjuan så var det ju lite av intresse. Hans svar blev "Skolband? Öh, nej, vi har har inget skolband längre.." Så bra hade de klarat sig utan mig alltså, ha!

Resten av tiden spenderade jag och tanten med att snacka med hennes SO-lärare, Sam (universums coolaste lärare för övrigt) om Manowar (han har Erics autograf!!!), Maiden, Lemmy och Mötley (han hade Tommys trumpinne men har TAPPAT BORT DEN. Sånt tappar man helt enkelt inte bort. Jag borde skicka Murphy på honom). Sa jag att han är universums coolaste lärare? Jag kanske borde bli det ändå, det finns hopp även för hårdrockare!

Det här är väl ungefär en lagom sammanfattning av min söndagseve. För alla förståndshandikappade så är mitt hår numera helsvart, jag gillar B&J och minimashmellows, jag gillar att gegga och jag gillar Steelwing. Mer om det imorgon. Alltså geggandet och Steelwing. Jag och herr tant ska baka tårta med bortförklaringen försenat ettårsdagsfirande (jag kommer gegga och äta upp halva smeten, Astrid kommer bli arg och kasta resten av smeten på mig), och jag ska förklara min eviga kärlek till deras låt The Illusion. Nu är jag dessvärre för trött. Rock on all nite ni som orkar!

Idag är det prick ett år sedan jag blev polare med världens genom tiderna bästa tant. Våran lilla lovestory är ett levande bevis på att "kärlek börjar alltid med bråk". Vi var kompisar när vi var mini, men när vi började mellanstadiet på olika skolor gled vi ifrån varann. Sen började vi samma högstadium, men kom inte i kontakt med varann förrän i nian. Det började med att jag, som ser rött så fort jag ser en poser, var väldigt inte alls fördomsfri utan blev helt galen när Astrid helt plötsligt en dag kom till skolan i en Maidentröja. Jag hade ingen aning om att hon lyssnade på hårdrock, hade liksom bara för mig att hon var en i fjortismängden, som köpt en "rockig" tröja som så många andra.
Well, eftersom jag är Aerime och aldrig håller käft om något jag tycker så gav jag mig på henne. Haha, stackars liten! Vi började alltså bråka och hur det slutade exakt kommer jag inte riktigt ihåg, mer än att vi blev jävligt sura på varann. Så var vi det i någon månad, innan jag började inse (med hjälp av kompisar till både mig och henne som övertygade mig om att hon faktiskt var true) att jag för en gångs skull hade haft fel.. Haha, det är inte ofta det händer!
Så efter många om och men så jag ångrade mig. Och kröp och bad om förlåtelse. God damn it, det är nog enda gången i mitt liv det har hänt.. Vi började snacka lite löst, först på nätet, sen i skolan. Jag bad henne hänga med mig på Kulturnatten, då klickade det verkligen. Sedan dess har vi gjort så jävla galna grejer, fyfan vad kul vi har haft. Det känns som hon alltid har varit en del av mitt liv, och samtidigt känns det som det var igår vi mosade Colaburkar och blev uppraggade av MC-killen (står erbjudandet fortfarande kvar att hänga med till din motorgård och du läser det här så gärna baby, haha!). Visst har vårat lilla relationship fått sina törnar, speciellt nu i somras, men innest inne är det vi som hör ihop. Forever and ever, jag älskar dig!

Det här måste vara Australiens coolaste snubbe. Ännu ett bevis på att hårdrockare är skönt folkslag. Jag och Gutti har sett den här i skolan hur många gånger som helst och garvar fortfarande. "Straight is the new gay!"

För er som inte har något bättre för er kan ju roa er med sånt här medans vissa andra måste plugga. Som omväxling. Har verkligen inte gjort det hela veckan. Visst verkar det fantastiskt kul att gå natur?

Det blev inte så många bilder från Sthlm den här gången. Får jobba på det till nästa gång helt enkelt. Köpte inte heller kickass-stövlarna på bilden, vet inte riktigt vad som tog åt mig, lårhöga i läder med snörning och high heels för 499, hur vågade jag gå ut från Scorett utan dem?!

Sammanfattningsvis så ägnade jag de resterande dagarna åt att shoppa (mindre än vanligt dock, och inte på grund av pengabrist utan för att vi faktiskt inte hann till Drottninggatan at all. Big fail!), äta dyrt (tur att det inte är jag som pröjsar. Men jävligt gött var det, thanks mom!), sova, tjöta och träffa Terry (det räckte inte med enbart tågresan). Lyckades dock tyvärr inte boka möte med dear Sanna, lite surt faktiskt, men vi får ta det en annan gång baby!

Sminkad vs. osminkad (ja mina ögon är konstiga, även kallade melerade, och byter färg)


Jag lekte lite med tröja/tights och fick en leopardig mage!


This was my final buys, ovanligt lite för att vara mig, men vi kom ju inte till drottninggatan så. Halsduk från second hand, nya lacktights med lite bättre glans än mina ett och ett halvt år gamla samt världens snyggaste skinnkjol och leopardörhängena på bilden under. Jag lyckades dock slarva bort påsarna med alla köp i på Scorett när jag dreglade över stövlarna på översta bilden, och kom inte på det förrän efter en timme! Aerime gör det igen.. Så jag kubbade tillbaka dit och de hade mirakulöst nog inte försvunnit. God likes me sometimes.

Hell yeah, babes - I'm alive! Har inte haft någon bloggmotivation at all på ett tag vilket ni har märkt men nu börjar det klia i fingrarna igen.

Jag befinner mig för tillfället i hufvudstaden, insvept i en fet filt och ljummen espresso brevid mig (den var godare varm). Åkte upp hit igår, lite miljöombyte, och lite rekreation från förra helgen som inte slutade särskilt bra. Men vafan. Nu är jag på väg on top again! Även om jag får lugna ner mig lite ett tag. Tiden läker det mesta.

However, idag har jag sällskapat moster och morsa på mat- och vinmässan Det Goda Köket. Väldigt mycket gåande och sittande, too much även i reebok, men jag fick ju gratis mat! Jag var både älskad och hatad (som alltid), två män vid olika tillfällen kom fram och sa "Schyst jacka!" och "rock n' roll!!!!", vilket jag inte hade väntat mig på en mat- och vinmässa.. Dock var jag inte lika populär hos säkerhetsvakerna. När jag inte orkade stå och vänta längre på hönorna som kacklade med nån vinsnubbe så satte jag mig ner mot en vägg för att undvika ryggskott, och jag hade fan inte suttit länge innan en enorm securitysnubbe sparkar på min fot och säger "hur mår du?" som om jag var nerknarkad eller något! Ska man droga finns det väl bättre ställen än en matmässa som kryllar av vakter.. Hade jag sett normal ut eller haft på mig någon liten luddig rosa kofta hade han ju aldrig brytt sig. Tur för honom att jag berättade det för morsan först när han försvunnit utom synhåll, för hon blev rätt stridslysten, haha!

Tågresan hit blev hur försenad som helt, lokfel as usual.. Jag är riktigt jävla trött på SJ nu. Det enda positiva är väl att man får pengarna tillbaka. Över en timme försenat blev det tillslut, men jag hade sällskap av Terry Blade så jag överlevde! ;)

Morgondagen ska väl ägnas åt shopping. Har dock glömt kamerasladden hemma (the smartass gör det igen) så bilder lär ni få på söndag. Rock on til' then!


Aerime's back in fucking business!

Nyss var det bra. Nyss var det JÄVLIGT bra. Tänk vad det kan ändras snabbt. Nu går allt neråt. Åt helvete. Helvetes jävla skit. Fan vad jag vill skriva av mig nu men fan vad många det är som läser som inte får läsa just det här. Ni random folks som inte har någon annan relation till mig, snälla var de enda som läser min ynkliga blogg! Urspårat inlägg? Ganska starkt ja på den frågan. Jag hatar att jag inte kan skriva vad jag vill. Well, ni lär väl få ett städat och officiellt besked vad det lider. Eller inte. Only time will tell.

Jag fick ett hyperaktivt ryck igår kväll och vände upp och ner på hela mitt rum. Tänk vad intressanta saker man kan råka snubbla över. En gammal dagbok från 2005 (hur retard är man inte om man frivilligt skriver dagbok?), innehållande mest totalt värdelöst skit (långa, tråkiga, dåligt skrivna pubertala uttalanden om vilka lärare man hatar och vilka killar som är gulliga) men det här var ju lite av intresse.

Blink 182? GREEN DAY?! Och Grön Dag som är på min lista över världens sämsta band.. Jag var uppenbarligen stolt över att jag gillade dem. Score, bruden. Och vad fan är 'band som jag SKA börja lyssna på'? Utan att veta om jag ens gillade det eller? Jag måste ha varit jävligt cool. Fy fan, jag var nog ingen rolig tonåring för mina stackars päron.

Jag hade iallafall vett att ha med Maiden på min lilla lista. De är enda jag idag kan säga att jag är stolt över att jag avgudar, eftersom de utan tvekan är världens bästa band. Ska jag inte passa på att smälta in i bloggsfären och säga 'alla som inte håller med mig är bara avundssjuka?' ;)

Nu var det slut. End of story och hej och välkommen singellivet. Detaljerna sparar vi på, man vet ju aldrig vem som läser.

Detta + heels + skinnpaj föll valet på. Tveka för fan inte att gå fram om ni känner igen burret!

Laddar kameran, laddar mobilen, tar fram kläder, städar mitt rum och dunkar musik. Och trixar lite med tre nya 2,5meterskedjor jag fick för några dagar sedan. Yes, jag laddar inför konserten ikväll! Amon Amarth och Entombed på Trädgårn i Götet. Jag sörjer fortfarande avsaknaden av Evile iväll men jag lär få överleva.

Någon cool metalblogger som känner för att träffas? Släng in en kommentar så får ni mitt nr! Lägger upp en liten fjantig bild sen innan jag drar så ni vet vad ni ska leta efter.

När vi ändå snackar konserter. Abstinensbesvär, visst, men nja, där går gränsen.

Nu är mitt tålamod snart slut. Snackade precis med Sanna om DIO i december, gick in på ticnet för att kolla biljetter. Såg att Stratovarius kommer till Trädgårn i februari nästa år. Bled glad. Klickade mig framåt - spanade in priset (under trehundringen!), blev ännu ett snäpp gladare tills "Ålder 18 år" appeared i mitt synfält.
k
Först W.a.s.p - nu Stratovarius. Ska de inte börja ha 18-årsgräns på Maiden också? Ja, det kan de jävligt gärna göra - för när de kommer till norden nästa gång har jag passerat den magiska åldersgränsen, suck on that!

Äntligen helg och partyn och ledighet infinner sig, för alla utom Aerime som har haft hosta i en vecka, och lagom till fredag dyker halsbränna och huvudvärk upp. Timing.. Jag är säkert frisk lagom till måndag. Min vanliga tur. Jag har dessutom slarvat bort mina nycklar (igen), fått håret sönderblåst och varit hungrig och sur hela dagen. Varför är just fredagar min otursdag? Jag kunde väl fått måndagar som alla normala människor.

 

Så vad ni än hittar på, se till att ha jävligt mycket roligare än mig, för innan jag hostar sönder och somnar framför datorn ska jag gå och lägga mig. Friday night live! Hörs imorgon när (om) jag har kvicknat till.

 

Sanna, JAG ÄR PÅ! I brist på W.a.s.p går detta minst lika bra.

Så well.. tror ni mitt fritidskort täcker upp flygbiljetten till Japan eller?

Detta var vad jag hoppfullt mailade arrangörerna till W.a.s.p-konserten. Att betala tre hundra spänn och åka hela vägen ner till Göteborg med hopp om att se W.A.S.P för att sedan bli nekad inträde med legbrist som orsak känns inte speciellt lockande. Och detta var vad de svarade;



Där grusades även mina tidigare förhoppningar, som ni kunde läsa om i mitt mail till dem. Äckligt jävla surt. Vem vet när de kommer hit nästa gång? Varför är jag inte född två år tidigare? (Eller när vi ändå håller på; varför inte på 60/70-talet?) Why me, murphy?!

Endgame-förbud-att-lyssna-innan-skivan-har-behagat-anlända-förbudet bröts i lördags. Orsak: skivan behagade inte anlända. Så i lördags kväll gjorde jag och the Warnbys ett kollektivt brott mot den tidigare regeln och tro mig, fast vi var sura och sjuka var det jävligt bra. Jag måste dock lyssna några fler gånger innnan jag kan komma med ett ordentligt uttalande. Att jag för tillfället är helt nerkärad i Megadeth är däremot ett konstaterat faktum. Tack Fred! Förhållanden är ju som bäst när man är nykär och nu är det underbart. Gissa om jag längtar efter att få se dem igen 2010?

Jag har ett till problem, och ett hårresande sådant. Lugg? Det funkar. Men jag måste fortfarande tupera sönder håret varje dag, och det vill inte bli söndertuperat. Det säger ifrån rätt ordentligt faktiskt. Skatbo UTAN volym. Tack, precis vad jag ville ha. En av anledningarna är nog att jag inte klippt mig på nästan ett halvår, och jag har tappat rätt mycket av mitt burr i och med all tupering. Hmm. Jag ska till frissan om en stund, så vi får se hur det går. Bli inte rädda, jag ska bara använda in oändliga kreativitet till att fundera ut ett sätt att få stort, snyggt och välskött hår utan att tupera. Öh. Good luck.

Denna lilla konversation föder två frågor: Vem lyckas bäst med att imponera på den andre och vem fan är Ken Ring?

Aerime i plural, vore väl inte helt fel? Hm.. kanske väldigt fel after all, hur skulle det gå eftersom jag vägrar vara lik någon annan? Vi hade nog inte kommit så bra överrens..

Idag har jag tänkt att klaga. På vårat fosterland.
Idag är den officiella releasen av Megadeth's nya platta 'Endgame'. Min polare och Imps trummis (och ryggrad) Fred, som är lika galen Mega-anhängare som jag dyrkar Maiden, hade beställt skivan. Den kunde kommit igår, kom inte, borde ha kommit idag, kom inte. Han försökte köpa den i affär istället (vänta en del dag är alldeles för lång tid - och det är inte alls samma sak att lyssna på nätet), men tror ni den finns att köpa eller? Däremot, när Metallica släpper deras karriärs överlägset sämsta platta så finns den fan i varenda butik i oändliga exemplar. How come att Sverige inte inser Megadeth's storhet? Jag ska fan flytta ifrån den här skiten.


Nu är jag så hungrig så jag nästan svimmar, see ye later.

Guess what I've been doing? Ja, förutom att dricka kaffe och äta (always!) så har jag gått igenom pärm efter pärm med gammal skit som jag aldrig trodde jag skulle få återse. Ganska creepy att se sig själv så.. inte lik.

Här är ett smakprov på vad pärmarna innehöll (jag VET att ni är intresserade):

Vi kan dra slutsatsen att mina händer har växt sedan -99 och jag har blivit mindre hyperglad på kort samt att jag inte bär riktigt lika fula fleecetröjor nowadays.


Lika matglad då som nu, sånt försvinner inte så lätt! Dock måste man kritisera min morsa i klädvalet..
Matchy? Måste gå tillbaks till det där, helt klart!


Som tur är har mina låtskrivarkunskaper förbättrats väsentligt.. "Så kanske du är där jag är, och tvärt om.. Åh! I love you!" ny låt till Ferocious Imps kanske eller vad säger ni killar?


De kan inte ha lyckats särskilt väl på den där kursen med tanke på att jag har skövdes sämsta lokalsinne..


Är det någon som har förslag på roligare söndagsnöjen, langa!