Efter ett års längtan har jag äntligen lyckats lägga vantarna på en Megadethtröja från So Far, So Good... So What!-eran. Detta är ett av deras absolut bästa album och tröjan är en av deras absolut snyggaste. Nu blir det linne av XL-skiten!

Svenska heavy metal-bandet KATANA har signat med Rambo/Sony Music och kommer släppa sin debutplatta Heads Will Roll 28 januari! Fan vad kul för dem! Jag funderar allvarligt på att dra och se dem när de spelar i Göteborg 13/11, men min skola bestämde sig för att ha öppet hus (hur ovärt?!) den dagen så vi får se hur jag gör. Men hur det än blir med den saken så är det bara att hoppas att de får vara förband till något galet band inom närmaste framtiden!

Själv måste jag säga att det ska bli välbehövligt med höstlov. Jag har stressat som ett as hela veckan med diverse prov och studiebesök och utkämpar även en strid med världens envisaste jävla hosta/förkylning. Det plus för lite sömn är ingen bra kombination.. Imorgon tar jag nog hit min karl och låter honom ta hand om mig. Klart slut, nu mot sängen!

Tillräckligt blev sagt i föregående inlägg. Nu återstår bara den fällande domen....or? ;)

Herrejävlar vilken fredag säger jag bara! Nacken är köttyxad, öronen susar, blåmärkena på revbenen breder långsamt ut sig och huvudet är tungt som bly. Men vilken jävla kväll! Jag håller som bäst på att skriva en konsertrecension, en mer opersonlig och städad sådan, men jag antar att ni också vill höra lite snask runtom själva spelningen så here we go.

Efter att ha varit spyfärdigt nervös hela dagen i skolan tog jag och skövdegänget tåget ner till Götet. På vägen till Brew House började det regna (men efter att ha överlevt Sonisphere var det ingen som gnällde) så vi traskade snällt på och ställde oss i den tilltagande kön. Efter en kort stund anlände Bersa och hans kompis Larta, och tack vare vår gemensamma bekantskap med Steelwing-trummisen Åskar fick vi gå in medan de andra stod kvar och frös i kön. Jag måste medge att jag uppskattar att vara VIP..

Resten är historia. Det var grymt att äntligen få träffa de trevliga killarna i Steelwing! Vi träffade också André från Blind Guardian, som ni kan se bilden här ovan, men när jag fick syn på Hansi blev jag stum och växte fast i golvet. Nåja, efter det intog vi front row-platser och började vänta på Steelwing. De var lika bra som väntat, och under Blind Guardian blev det en otrolig stämning, trots den pyttelilla lokalen som inhyste maximalt 900 personer. Men jag uppskattar definitvt mindre lokaler som omväxling till arenor som Ullevi.

Efter spelningen stannade vi kvar en stund, jag hade fått tag i en Steelwing-trumpinne och fick den signad av Riley och Skurk (inte av de andra, för plötsligt försvann pennan) och efter ett sista snack med Alex från Steelwing begav vi oss mot tåget. Imorse vinkade jag av Bersa som just nu bevittnar Blind Guardian i Stockholm. That lucky bastard..

Nu längtar ni efter min GetMetal-recension (kom igen, för min skull!) och jag längtar efter 1 juli... Vi ses där!

Någon som sa BLIND GUARDIAN?! Jag har knappt kunnat sova på två dygn och är peppad som satan. Nu ska jag äntligen få se mina power metal-gudar med Sveriges andra bästa band Steelwing som förband! Blir det bättre?!

Imorgon efter plugget ska jag kuta fort som fan ner till tågstationen, hoppas på att Fred är där och kasta mig på tåget halv 4 med destination Göteborg och Brew House. Väl där ska jag sammanstråla med Bersa (som har tiggt sovplats hos mig innan han drar vidare mot Blind Guardians gig i Stockholm på lördag. Vissa har det bra!) och resten överlåter vi åt min recension (kommer upp i helgen, promise).

Vi ses på Brew House!

Här har vi en liten filmsnutt från tiden i studion! Hahahaha, jag dör. Det gjorde jag tydligen i studion också med tanke på att man hör Max sång lika mycket som mitt garv.. Timmy är sönderseriös och jag och Fred bara flummar. Enjoy som Ferocious SHHHHHHHHHHHHHHHHIT!

Ja, på lördagen skulle vi braka ut i Hasslums ödemark och ta våra första bandbilder. Katten (inte katten på bilderna, utan personen Katten, även känd som Oscar) skulle komma smygande med kameran och fixa ihop något episkt. Men till allas STORA FÖRVÅNING levererade Katten en hög dåliga undanflykter och lyste med sin frånvaro. Det var alltså bara att hugga tag i stativet och ge sig ut på egen hand.

Så fort vi hade klivit ut genom dörren dök det upp en liten, tanig grå katt från ingenstans. Den började följa efter oss och sprang sedan med hack i häl i mörkret hela tiden vi var ute. Och det var ingen kort stund vi var ute heller. Vi gick in i "fel" skog ett flertal gånger (jag märkte då ingen skillnad, men det var det tydligen) och det var jävligt kallt. Speciellt för Timmy som bara hade t-shirt, haha! Precis när vi hade hittat ett jättegammalt kraschlandat flygplan på räddningsverkets övningsfält (simulerat, men ändå..) och satt oss i den för att äntligen börja ta kort hände det värsta som kan hända när man är ute på fotosession.

Vad tror ni hände? Naturligtvis slutade kameran att fungera. Efter att Max hade pillat på den i en evighet och slutligen gett upp hoppet var det för mörkt för kunna att ta kort inne i skogen. Vi började definitvt känna oss besegrade. Men på vägen hem tänkte vi att, vafan, vi är tvugna att ha något, bara det är NÅGOT. Så vi tog ett par totalt ogenmtänkta och inte så jätteseriösa bilder ute på vägen. En där Fred håller upp katten, som ni kan se, och en utan katt var det tänkt.

Men när vi äntligen kom in och gick igenom bilderna såg vi att.. vafan, där är ju kattjäveln! Man ser den inte vid första anblicken, men efter en stunds granskande ser man att den är där vid Timmys ben. Som sagt, vi borde kanske byta namn till Ferocious Cats? Katten döpte vi dock senare till Joel efter några långsökta internskämt i studion. Hur som helst försvann våran nyfunna maskot så fort vi kom tillbaka. Mystiskt.

Och här kommer de icke misslyckade bilderna från den misslyckade fotosessionen! Nice huh? Historien bakom hela helgen, inklusive berättelsen om Ferocious Cats där Kattjäveln Joel är gästartist, kommer när Mäd Mäx behagar föra över lite fler bilder. Stay tuned!

Ni vet redan att jag inte är så mycket för variation i musikväg. Nu får ni det bekräftat igen. Jag repeatade Back in the Day hela förra helgen men någon gång på måndagen blev den utbytt till Of Mice and Men. Underbara jävla låt och underbara jävla band.

Det var egentligen inte Megadeth jag skulle tjata om idag, utan Ferocious Imps. För er som har glömt bort det så är det bandet jag är med i. Den här helgen händer det grejer! Vi ska spela in första låten till våran blivande EP samt ta lite bandbilder. Jag tror resten av killarna la sina instrument redan igår så idag är det min tur. Det kommer att bli DSAAAH!

Näe hörni. Morgonbloggning är inte min grej. Vi kör på en hederlig recension istället. Denna gång var det osignade Solity's nya singel som blev grillad. För er som gillar dem kan jag dessutom meddela att de spelar i min hemstad Skövde på fredag, släpa er dit vetja!

Nämen godmorgon. Jag kan meddela att jag för tillfället är jävligt hungrig, lyssnar på Megadeth (otippat) och ska strax släpa iväg arslet till skolan. Intressant va? Jag har nog aldrig morgonbloggat förut i hela mitt liv, men någon gång måste väl bli den första.

Have a nice day!

Jag är för närvarande besatt av den här låten och den här plattan. Från 1:55 och framåt ger den mig rysningar trots att jag repeatat den hela helgen. Klockren låttext också, som vanligt när vi snackar Mustaine. Jag tycker allt att han är lite löjlig ibland (som att han fortfarande får rage-utbrott när någon nämner Metallica, diverse självmordsförsök, you name it) men jävlars helvete vad killen kan skriva musik.

Dessutom slutar jag aldrig att imponeras av hans röst. Den är helt makalös, även om han varken har den kraftfullaste rösten eller den som kan gå högst upp i registren. Men den har andra kvalitéer som är minst lika värdefulla. Den är så fruktansvärt personlig och flexibel. Känslan han lägger ner i rösten har jag knappt aldrig hört någon annan lyckas med.

Dave Mustaine. The man, the hair, the god. You're killing me DEAD.

Nu avslöjar Enforcer att de ska dra en europaturné med Airbourne i höst! Härligt killar! Efter att verkligen ha sett fram emot att få se dem den 22 oktober tillsammans med Steelwing och Blind Guardian så är det grymt att de ändå kommer ut på turné, även om huvudakten är ändrad. Fastän Airbourne kanske inte är på samma nivå som Blind Guardian så ska de tydligen framförallt vara ett överjävligt liveband utan dess like. Snacka om heavy metal-tillställning!

Men no news is good news. Naturligtvis gör de inget gig i Göteborg. 666 tysklanddatum, men bara ett enda i Sverige. Jag önskar jag var tysk.. Hoppas jag har råd med en Stockholmsresa. Är det någon som känner för att bidra med en slant är det bara att säga till.

Det är alltså på Tyrol i Stockholm den 10/11 som det gäller. Ingen artonårsgräns (en bra grej iallafall!). Biljetter kan ni köpa via LiveNation för 250 spänn HÄR.

Symaskin samt kunskaper att bruka den (eller övertalningsförmågan att få någon annan att göra jobbet) är tyvärr ett måste om man heter Miranda och inte vill gå runt i tröjor som ser ut som versionen till vänster. Eftersom jag inte äger någon bitch får jag alltså klippa och sy mina egna tröjor. Som ni vet har jag hållt på med detta ett bra tag, och nu var det dags för Overkill-tröjan att bli slaktad.

En del av er har bett mig berätta hur jag brukar göra. Det är ganska lätt om man bara har en metod. Dock tar det en jävla tid. Alla finjusteringar med saxen och tusen provningar drar ut på tiden. Klippa, klippa, klippa, sy in i sidorna, klippa, klippa, klippa, klart. Den här gången valde jag en lite lösare modell till skillnad från mina två senaste symaskinsoffer. Man orkar ju inte gå och hålla in fläsket jämt.

Nu är Overkill misshandlad och klar och Miranda är nöjd. Men långtidsarbetet återstår - att använda sönder tröjan så den sitter lite snyggare och blir sådär härligt sliten.