Revolution is my name


Nu är jag beroende igen.
Förlåt. Men vilket riff, VILKET RIFF! Maken på riff har jag knappt aldrig hört. Blow me away! 0:47 för den som av en händelse är döv och dum i huvudet och inte fattar vilket riff jag menar.

It's time to change
It can't stay the same

Revolution is my name

(1)7 deadly sins (years)!


I looked like this för exakt ett år sen, at my 16th bday

17 AND LIFE! Även om det inte är rätt ålder jag fyller (18) så fyller man trots allt inte år var dag. Visst, det suger att fylla 17. Det suger dessutom att fylla år på en söndag. Men what the hell, nu är det faktiskt MINDRE än ett år kvar tills jag fyller 18, ska inte heller bortse från det faktum att släkten kommer idag och käkar kakor till min ära. Could've been worse. Hittils har jag ägnat dagen åt att hasa omkring i förstora mjukiskläder och kolla på när mormor och morsan bakar kakor och gör mat (JAG gillar mat. Jag ÄLSKAR choklad. Jag missbrukar kakor. Men det är trots allt INGENTING mot resten av min släkt. Vi bantar inte direkt. Så det vill fan till att ha käk så det räcker). Och lyssnat på mina älsklingsplattor med Maiden.

Vad som däremot INTE gjorde min födelsedag var smset jag fick igår kväll från Oscar, "HAHA! De kollar inte leg! Sitt och mys med lille Fred". Wolf spelade nämligen på Belsepub i Göteborg igår. För 120 spänn. 120 FUCKING SPÄNN!!! Fattar ni att jag blev sur eller. Men är man liten är det inte så mycket att göra åt. Känns ju lite väl magstarkt att dra hela vägen ner till Göteborg när man inte ens vet om man kommer in. Men när jag fick det där smset var det ju så dags. Ett år kvar. Ett ynka år.

Måste bara säga tack som fan till alla gratulationer, you guys are so sweet! Kiss n' hugs =)

the läg

Blev helt plötsligt så jävla trött så jag knappt kN SKRIVA. OJ. Där blev vi av med caps. Ööööööööh. You get the point. HAde tänkt att blogga nu men det blir nog inte så bra. Öh. NNu fick ni iallafall veta läget med aerime och jag kommer antagligen ta bort det här inlägget imorgon för det smutsra ner min blogg.Aj kramp i vänsterhanden jobbigt att dkriva nu. Näe nu ger ajg upp gonatt

Let me feel your POWEEEER!


Den här låten har gått på repeat i tre dagar nu. Jag är besatt. Så äckligt jävla ösig låt så jag vill slå sönder saker, skrika och springa runt och headbanga (vilket jag också har gjort - all alone här i mitt rum. Har aldrig påstått att jag är som alla andra). Nu måste jag bara dela med mig av den här känslan. Låten är riktigt jävla röjig rakt igenom, från plattan Inner Sanctum från '07. Innan ni rynkar på näsan - ge fan i att underskatta nya Saxon! Jag vet att en del old school Saxonfans slutade bry sig efter Crusader ('84) men det är bara dumt, tänk vad man missar. Visst, de låter inte nu som de gjorde förr - men Maiden gör inte det heller, och de är fortfarande obeskrivligt jävla.. bäst. Bättre än bäst.

Förändringar BEHÖVER faktiskt inte vara fel (hoppas alla skänker en elak men sann tanke till Metallica nu - deras diskografi slutade vara bra '91). Visst hade Saxon en svacka i slutet av 80-talet men efter det skärpte de sig. Jag vet egentligen alldeles för lite för att uttala mig om allt nytt Saxonmarierial (deras studiodiskografi är imponerande lång..) men när jag lyssnat igenom några fler plattor och därmed har lite mer kött på benen så återkommer jag. Tills vidare: Lyssna på Let me feel your power och njut.


Nu skall resten av kvällen ägnas åt plugg. Vissa kanske tycker att franskaprov är småtrevligt på onsdagsmorgonar but I ain't one of them.

Leather rebel






Jag fick ett ryck i lördags när jag fixade mig. Annorlunda ögonsminkning (dock något utkladdad på bilden ovan men ni fattar grejen..) och ganska väldigt annorlunda hår. Fick inspiration av en video jag såg på Joanne's blogg om en grym hair stylist som fixade 80talsfrisyr på nån snygg långhårig brud UTAN TUPERING. Detta är alltså mitt attempt - fast bara på ena sidan skallen. Ingen tupering at all alltså, bara borste och spray. Funkade tydligen hur bra som helst då mitt hår var exakt likadant på morgonen efter, dvs när jag först hade härjat ute en hel kväll och sedan dessutom sovit en hel natt med skiten (och jag stökar omkring i sängen när jag sover). Bra hårspray eller nåt.

Det var iallafall en riktigt rolig frisyr att göra och jävligt snygg att gå omkring med, vi får se om den gör comeback någon gång. Det är verkligen synd att inte såna här frillor går att headbanga med.. för headbanga har jag ju tänkt att fortsätta med. Återgår till det vågiga tomorrow.

Vad gäller annars när det gäller the clothing? Inget utöver det vanliga men ändå så jävla nice. Skinnpaj. Maidentröja i jerseymodell. Spandextights. Patron- och nitbälte. High Heels. En jävla massa nitar överallt. Och så en Aerime. Rätt hårt om jag får säga det själv.

Ain't good enough for me


Igår var jag som sagt på Younomia för er som inte var där och såg det yourselves. I efterhand kan man fråga sig varför jag var där överhuvudtaget. Det faller sig obegripligt att jag faktiskt la ner hundra spänn för att se den där skiten, men gjort är gjort och lite kul hade jag ju iallafall. Det har jag alltid när jag är någonstans och röjer med Freddie. Hur som helst, när vi kom dit så visade det sig att alla förbindelser till Skövde var avskurna så det var kanske.. 30 pers där. Det var bara de allra trognaste Skövdeborna som aldrig missar ett evet på valhall som befann sig på plats. Antar att även jag räknas till dem.

Men jag måste verkligen klaga på lokalbanden. Vilken jävla skit. Alrite, det är inte min musiksmak at all men man brukar ju iallafall kunna höra att "okey, this isn't my bag of tea, men de som gillar den här typen av musik tycker säkert det är bra" (fast ibland är det ju fan totalt obegripligt). Men det här alltså.. Såhär: Baskagge, gitarrer som försöker följa baskaggen men misslyckas (burruburrubum-burruburrubum), allt ljud i en enda röra för det är så otight, lite growl, lite rensång, lite mer growl, försök till melodi (eller??), och så allt om igen. Max 5 ackord men mest bara väsnande på e-strängen. Jaha, där var den låten slut. Vi har ingen aning om vad vare sig variation eller intron är men det är väl så det ska vara. Och så nästa låt. Wait a minute, hörde jag inte det här alldeles nyss? Nej, jag förstår inte vad som skulle kunna vara bra med det där och jag vill inte att någon försöker förklara heller. Metalcore suger, oavsett band, end of discussion.

Resten av kvällen tillbringades i diverse soffor samt ett rejält besök på Kebabhouse. Kl 22 skulle huvudbandet, Sonic Syndicate, börja (och de höll tidsplaneringen, fantastiskt). Jag och Fred stod en bit ifrån och lyssnade tillräckligt länge för att gå tillbaka till sofforna igen (en låt eller nåt). En stund senare drog jag mig hemåt and that's where the story ends. Hmm. Jag längtar till Sonisphere.

Var för kassa band för att ta några kort men några egobilder blev det, ni får ta del av dem imorgon. Under tiden, tryck f5 om ni inte kan se den nya designen!

Younomia today


(rätt gullig osminkad har jag hört)
Det blev en lugn fredag igår, kan ha sin förklaring i att min ena halsmandel under natten till fredag svullnade upp till en boll. En boll som gör ont. Men Fred kom och höll mig sällskap en stund ändå, trots mitt sjuka tillstånd. Kombinera det med kaffe och heavy metal så blir det rätt nice. Men när Freddie drog så stängde han nog inte ytterdörren riktigt för när jag vaknade på morgonen efter så var hela kåken en igloo.. Ganska väl anpassad till vädret utomhus så att säga. Snöstorm.

Vem i helvete sticker frivilligt näsan utanför dörren idag? Jo, jag, eftersom det är Younomia ikväll. Egentligen börjar det redan kl 14:30 men vi får se när jag dyker upp (om det nu går några bussar till stan över huvud taget). Hela stan och lite mer därtill lär väl infinna sig där idag, men jag sörjer över att de valt ett sånt kasst huvudband.. Sonic Syndicate är inget jag längtar efter att se direkt. Kul för er som gillar dem but that's nothing for me. Funderar därför på att dra redan innan de börjar spela men det känns ju inte som någon speciellt bra avrundning på kvällen. Well, vi får se hur jag gör. Kameran tar jag med mig iallafall.


And here is golvmopp-klassikern. Erkänn, Fred ser ut som Billy Gibbons i ZZ Top! Jag lyckades däremot inte riktigt lika bra.


Är det någon här som planerar att dra till Younomia idag? Kom fram och hälsa för fan!

My ass belongs to Maiden


Menar ni på fullt allvar att Aerime skulle hålla sig ifrån att Aerimeizea skinnshortsen? Nej, tänkte väl det. Lite nitar, en patch, shortsen gick upp 100 spänn i värde (35+35 st enkronorsnitar samt patch för 30) och min röv tillhör numera Iron Maiden (hur hårt det än må kännas pojkar och flickor så är det sanningen - skulle det vara någon som gör anspråk på den kanske Iron Maiden Holding Ltd lägger ut den på ebay om sisådär 20 år när den har fått retrostatus). Ber dessutom så hemskt mycket om ursäkt för att mina ben är vitare än om jag skulle ha tillbringat hela min barndom i Sibirien men vad fan, det är inte alla bloggare som har råd att ta en månad till Thailand när vintern visst blev lite jobbigare än väntat.

Vad är det med mig och att göra om alla klädesplagg så jag har det enda unika exemplaret i hela världen? Jag vet inte. Det enda jag vet är att det känns jävligt gött på något oförklarligt sätt. Bara jag. Och ingen annan. There's only one true Aerime and I'm fucking proud if it.



Instrumentalt


Det är alltid sånt jävla tjötande om sångaren i bandet, nästan oavsett vilket bandet är. Såvida inte det är någon annan bandmedlem som står ut extremt mycket så ligger den största fokusen på vokalisten - inte jättekonstigt kanske med tanke på att han är frontman, och det är hans huvudansvar att connecta med publiken. Men vad händer då om den självgode sångaren plötsligt inte är med i bilden? Det blir inte tokigt alls. Reign of the Hammer här ovan är enligt mig en av Hammerfalls bästa låtar (och ändå gillar jag Jocke som fan så det har inget med honom personligen att göra) och den är intrumental minsann. 0:18 in i låten är det ett sånt fruktansvärt underbart riff att jag får gåshud. Riktig rivig låt med exellenta riff.

Andra praktexemplar på instrumentala låtar är Iron Maidens Ghengis Khan, Transylvania, Ides of March och Losfer Words (Big 'Orra) där Ghengis Khan är storfavorit för min del, också Megadeths Dialectic Chaos, Into the Lungs of Hell och Absolution. Måste även räkna med Judas Priests The Hellion även om det bara är ett intro. Vad jag vill säga med det här är: ge fan i att snacka skit om Hammerfall och ge fan i att dissa instrumentala låtar. Message got through? End of predikan.

Jackets and shoes





När jag klev ut ur bilen på Scoretts outlets parkering igår deklamerade jag högtidligt för alla som ville höra att jag minsann INTE hade råd att köpa skor, men en liten titt kunde ju inte skada. Med facit i hand har jag ändrat uppfattning, en liten titt kan visst skada. Som ni räknat ut med hjälp av bilderna ovan kunde jag inte motstå att lägga vantarna på ett par skitnsygga 10,5cm-klackar.. Jag och hiheels alltså. Farlig kombination, iallafall för plånboken. Äh, de lär bli storfavoriter i vår, och storfavoriter för 300 spänn är inte farligt.

Jag råkade också ramla över den snyggaste jeansjackan jag har sett på år och dag. JAG VET, jag behöver verkligen inga fler jeansjackor. Jag har redan 8 st jeansjackor/västar och skinnjackor sammanlagt.. Och ingen är färdigpatchad. Hur svårt är det att köpa EN jacka och patcha klart den INNAN man köper en ny? Jävligt besvärligt tydligen. Jag är hopplös.

Hur som helst, den här gick verkligen inte att motstå. Av de fyra jackmodellerna jag gillar (MC/biker, pilot, 80's och classic) är mc-modellen min favorit. Can't get enough of den där kragen alltså. Och tycker ni den är snygg när den ligger på ett bord skulle ni se den på, herrejävlar vad awesome den är. Efter lite diskuterande (vilket inlkluderade att vi åkte tillbaka till Skövde för att köpa jackan där istället, men då fanns den ju naturligtvis inte kvar i strl 36 förutom på skyltdockan.. Vilken jag självklart tvingade personalen att ta ner åt mig. Man är väl jobbig eller) så beslutade Morsan att jag skulle få den i födelsedagspresent. Fyller ju år nästa söndag! Så big thanks till min moder.

-


Nu har jag tagit mig tid att sätta mig ner med kaffekoppen en snabbis innan det bär av till Lidköping. Kommer inte hem förrän imorgon så ni lär få klara er utan mig tills dess. Då blir det bloggande minsann. Rock on!

>Now playing: Iron Maiden - Judgement Day

Crazy crazy crazy


Vet ni vad, kära läsare?
Det är segt att ha lov och Maiden är klara med inspelandet av den nya plattan. Farligt! Kevin Shirley (producent) sa: "There's still work to do, but the band portion is complete and in the can, so to speak." Ni kan inte föreställa er vad jag längtar till den nya plattan. Eller hur mycket jag längtar till den 7/8. Det är galet, jag är galen, Iron Maiden är galna.

Viper interview




Wolf har gått på högvarv hela dagen och Aerime har avnjutit åtskiljiga koppar kaffe till tonerna av Vipers ylande innan hon själv bestämde sig för att ge sig in i leken. Det suger att jag inte har ett manligt könsorgan för då hade jag lätt blivit frontman. Varför ett kvinnligt sådant inte funkar lika bra vet ni alla vid det här laget. Nåja, ni vet iallafall vad jag tycker i saken. No females at the mick while we're talking metal please. Unless you aren't Doro.

Här är en några dagar gammal intervju med the Viper himself. Enjoy lördagsölen till detta, för min del blir det mat och sen chill @ Freddie.


Om du fick chansen sätta ihop ditt "drömband" vilka musiker skulle du välja?
Oj, det här var ingen lätt fråga. När jag var liten brukade jag leka med tanken och då blev det hela Iron Maiden med Yngwie Malmsteen på gitarr istället för Adrian Smith.

Dave var min favoritgitarrist i Maiden på den tiden, men det var egentligen bara för att jag tyckte hans långa hår var tuffare. Att Yngwie skulle funka som medlem i ett band och dessutom när det är en Steve Harris som styr förstår man ju nu att det knappast skulle funka. Universum skulle kröka sig innan det hände.

Om jag skulle plocka in några favoritmusiker på respektive instrument skulle det se ut så här kanske:
Rob Halford, vocals
Adrian Smith, guitars

Nej, jag ger upp! Det finns för många bra musiker som betytt så mycket för mig.

Hur är det att kombinera familjelivet och yrkeslivet som musiker?
Det är en omöjlig ekvation. Om man dessutom tar med faktorn "heltidsjobb" och "hus på landet" så krävs det en Steven Hawking för att lösa den.

Det går inget vidare om jag ska vara helt ärlig. Gick det att tjäna pengar på musiken utan att turnéra hela tiden skulle jag inte behöva knega 40 timmar i veckan för att dra in pengar till familjen och då skulle det vara väldigt mycket enklare.

Det är musiken som är drivkraften helt enkelt, annars skulle jag aldrig orka med det här livet.

Har det hänt du haft "idetorka"? Vad får dig inspirerad igen?
Det händer hela tiden. Jag sågar mycket idéer som jag inte tycker håller måttet och jag är hårdast mot mina egna idéer. Att sträva på, sätta sig ner och jobba får inspirationen att komma igen.

Det går inte att sitta att vänta på den, man måste köra på helt enkelt. Oftast kommer idéerna när man stänger dörren till studion och går därifrån efter ett långt pass.

Eller när man åker till jobbet, eller promenerar. Jag har alltid någon liten gadget jag kan spela in på då för annars glömmer jag bort vad det nu var jag kommit på.

Vad/vem har betytt mest för dig musikaliskt?
Utan tvekan Iron Maiden. Även om vi idag inte är ett mini-maiden som vi var i början, och även om vi inte sitter och lyssnar bara på Maiden hela dagarna, så var det där det började för mig när jag upptäckte hårdrocken och för Wolf när vi började spela ihop.

Annars kan man väl säga att det är allt från Black Sabbath till, ja vadå? All bra hårdrock genom tiderna inspirerar oss.

Joakim Cans var en av de tävlande i Körslaget. Tror du hans medverkan tagit hårdrock/metal till en ny nivå?

Skulle du tänka dig ställa upp om du blev tillfrågad?

En ny nivå? Nej, det tror jag inte. Absolut inte musikaliskt i alla fall. Kanske att många barn upptäcker hårdrocken i tidiga år när det bjuds på såndant i TV-underhållningen, som alla familjer samlas kring på kvällarna.

Men för Joacims karriär har det nog betytt mycket och jag skulle inte tveka att medverka i något dyligt så länge jag fick göra min grej. Det leder förhoppningsvis till nya jobb som man kan tjäna pengar på samtidigt som det är kul och utmanande.

Jag gjorde ett medverkande i den högst folkliga julshowen Hells Jingle Bells (med Jocaim Cans faktiskt) och det ar alltid skoj att göra lite andra saker än det man är van vid.

Folk är galna i TV-kändisar, det är löjligt men så är det. Vill man ha mycket jobberbjudanden i branschen så är det en smart väg att gå.

Ju kändare du är, desto lättare att få skäligt betalt och desto mer exponering får du.

Behövs musiktävlingar av det slaget?
För min del säger jag: Nej, verkligen inte! Jag är inte det minsta intresserad av dylik underhållning. Jag kollar inte på TV. Jag har inte ens någon mottagning hemma.

Jag blir bara beklämd av att det är det här som folk tycker är något att ha och att lägga ned tid på.

Jag blir trött på att det är det här folk tror är hårdrock, typ något pajasbidrag till melodifestivalen där det är lite långt hår och spandex.

Kan tyckas som en motsägelse med tanke på svaret på förra frågan, men jag gör gärna jobb i nöjesbranschen själv och tycker att det är givande även om jag inte nödvändigtvis är intresserad av utbudet själv.

Mot slutet av 2007 ändrades lineupen i WOLF totalt. Tror du bandet funnits kvar om inte dessa förändringar genomförts?
Ja. Så länge jag finns kvar och har gnistan så finns WOLF kvar även om det skulle ta lång tid att hitta nya medlemmar som känns rätt.

Jag klarar mig inte utan WOLF som det känns nu. WOLF känns inte som ett musikerjobb utan en passion, ett knark man måste ha.

Jag vet att Johannes, Anders och Richard delar min passion.

Något speciellt ni minns från 2009?
Oj, det är så mycket. Tror inte vi gjort så många spelningar på ett år som efter Ravenous. 2009 har nog varit vårt mest framgångsrika år som band.

Jo förresten: Åka förband till W.A.S.P. var mäktigt. Min lilla pratstund med gamle barndomsidolen Blackie kommer jag inte glömma så länge jag lever tror jag.

Har du nångång känt att du vill lägga musiken på hyllan och göra nåt annat?
Nej, aldrig. Men däremot brukar jag tänka på hur enkelt livet vore utan musiken. Jobba på vanligt jobb i närheten av där man bor, kunna träffa sina vänner ofta och inte minst sin familj.

Men sen kommer jag på vad fattigt och trist livet utan musiken skulle vara. Jag klarar mig inte utan, det är bara så.

Och hade jag lagt av för att jag inte orkade längre så hade jag aldrig fått vara med om allt roligt som jag varit med om tack vare WOLF.

Biff Byford hade nog inte frågat efter mig om jag varit på samma festival t ex. Det är mycket sådana där detaljer som är kul att berätta för barnbarnen en dag.

Med bara en veckas mellanrum kommer man få se WOLF på 2 svenska festivaler i sommar. Är det lika kul lira på hemmaplan, som ute på kontinenten?
I ärlighetens namn så brukar det vara roligare utomlands. England, Tyskland och Finland inte minst.

Inte för att jag själv spottar i glaset, men det är något visst med fans som har kommit för att se sina favoritband i första hand och inte för att supa.

Men det är grymt kul i Sverige också. Vi metalmusiker har begåvats med det bästa fansen i världen!

Ja, vad fan. Vi är ju fans själva så vi fattar vad det handlar om.

Vad gör ni efter dessa spelningar? Planer på ny skiva kanske?

Vi håller på och skriver på nytt material och det är kul att ha kommit igång på allvar med det.

Nu till helgen kommer Johannes Axeman upp till min lilla studio för att skriva med mig. Jag är grymt peppad. Jag tycker komponerandet är minst lika givande som att spela live.

Jag älskar att vara i studion och spela in skivor med för den delen. Och att spela live.

Och att köpa nya gitarrer och förstärkare och skruva på dessa. Och att repa. Och att lyssna på skivor. Jag bara älskar allt det här.

Tack för de vidlyftiga svaren Viper. Ila nu iväg och få till ett grymt bra album!


http://wolf.nu/
www.myspace.com/wolfheavymetal

Sneek peek


Och vad ska nu detta föreställa? Inte Aerimes nya battlejacket iallafall.. Hrm. Kunde i vanlig ordning inte motstå att göra om mina gamla kläder, så min gamla traderainköpta röda jeansjacka får från och med nu agera battlejacket. Men mer än så här tänker jag inte alls visa i nuläget (varför inte leva upp till sina bitchrykten?) men när den är klar, då jävlar. Det lär dock dröja med tanke på att det saknas en hel del patches och nitar (det är DYRT att fixa hela battlejackets, okej?) men den som väntar på något gott!

Det är fruktansvärt nice med battlejackets och det är fruktansvärt synd att det är så dyrt med patches. Men jag antar att jag får skylla mig själv eftersom jag i nuläget har 5 andra projekt på gång concerning jackets.. Vilket resulterar i att jag har 5 halvfärdiga jackor som jag inte kan ha alls än när jag istället kunde ha 2 helt färdiga och brukbara. I-landsproblem på hög nivå, men jag är värd det idag (jag fick MVG på ett matteprov samt slog mina kära pojkar i bowling idag. Det hör till saken att jag trodde att jag var sämst på bowling och ÄR antagligen sveriges ojämnaste spelare: sköt i rännan, sköt i rännan, sköt i rännan, sköt i rännan, STRIKE, sköt i rännan, STRIKE, STRIKE, sköt i rännan, eeh, jag antar att mina bra gånger vägde upp de dåliga till sist. Fick faktiskt nästan 3 strike i rad en gång till pojkarnas stora förtret. Underskatta aldrig en Aerime!)


Såhär ska en färdig battlejacket se ut minsann.









Megadeth till Getaway!


Nej jag är inte efter. Jag fick reda på det igår liksom resten av världen. Dock var jag för arg och hade för lite tid (hade prov i kemi idag på ALLT vi har haft sen vi började. Nej, det var inte lika kul som det lät) men för er som missat att ännu ett bandsläpp till Getaway Rock Festival ägt rum kan ju få ta del av den här.

Megadeth, Wolf, Motörhead, Europe, Airbourne, Overkill. MEGADETH! WOLF! Snälla, låt 1300 svenska riksdaler ramla ner från himlen.