Källa: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article7181035.ab

Ärligt talat? Driver ni med mig?
Glorifierade ateism? Upphöjde djävulsgesten och annan idoldyrkan? Arrogant gudshatande idiot?!
För helvete. Killen har nyss dött i cancer och ni kommer och snackar om arroganta idioter och tro på Gud. Ja, nu blev säkert alla normalt funtade människor jävligt sugna på att konvertera.

Alltså. Konflikten mellan hjärntvättade kristna fundamentalister och hårdrock har varat i flera årtionden. När ska ni lägga ner det här och börja inse att hårdrock är MUSIK och KULTUR och inte nödvändigtvis behöver ha ett piss med djävulsdyrkan att göra? Ja, för mig är hårdrocken mer än musik, och så är det också för väldigt många andra. Det kan väl på sätt och vis liknas vid en religion. Jag antar att det är det som skrämmer er.

Jag har respekt för andra människors tro och uppfattningar om livet sålänge de också har det för mina värderingar. Låt oss bara vara så bryr vi oss inte ett skit om er, jag lovar. Men när den här religiösa sekten går så långt att de tänker demonstrera mot den tydligen så hotande (och dessutom påhittade) satanismen på Ronnie James Dio's BEGRAVNING, då handlar det definitivt inte om ömsesidig respekt längre.

Ni är väl bara rädda för att hårdrocken kan te sig heligare och mäktigare för oss än eran så kallade gud som ni ändå bara har hittat på för att ha något att tro på. Piss off.

Ändrad line-up till Sonisphere. Heaven&Hell har nu blivit ersatta. Med Hammerfall.
Jag har alltid gillat Hammerfall (trots att få andra gör det). Präktig powermetal. Men jag hade nog väntat mig ett saftigare band som ersättare för Heaven&Hell.. Typ, Megadeth? Ja, önsketänkande, jag vet. Jag ska faktiskt inte gnälla, jag åker ju ändå bara dit för Maiden.

Nästan exakt ett år sedan befann jag mig i frankrike i Aix en Provence tillsammans med min dåvarande franskaklass. För några minuter sedan fick jag se en hel hög bilder därifrån jag inte sett tidigare, här är några smakprov. Jag är ju bara så otroligt charmig ibland, som på bilden ovan. Hahaha. Tack och lov att jag har övergivit den där misslyckade dreadlocksfrisyren..

Nya spandextights (inte lack alltså). 99:- @ Bikbok. Till och med fjortisaffärer kan ibland, där ser man. Jag älskar spandex. Hade på mig mina röda favoriter idag à la Bruce-Bruce. Tyvärr har de blivit söndertvättade så jag måste ha ett par till tights under för att inte blotta hela röven. Det brukar inte bekymra mig annars (att ha två par tights alltså) men det blev rätt svettigt i statsbussen utan luftkonditionering.. Livet är hårt.

Imorgon infinner sig helgen eller nej just det, för oss naturare innebär helgen bara ännu mer plugg. Två prov imorgon och jag-vill-inte-veta-hur-många prov nästa vecka. Nej vadå, vem längtar till sommarlovet?


Nog tjatat. Ni vet var ni hittar mig.. Näsan i matteboken och kaffekoppen i handen.

Ni vet vad som har hänt. Igår däckade jag i sängen halv 9 (???? fråga inte) och av någon anledning vaknade jag till vid tolv. Kanske för att jag brukar sova med mobilen i sängen och alla vibrationer väckte mig till slut. Min inkorg var iallafall överfull med sms när jag halvt medvetslös läste om och om igen: "Dio är död".

Trots inställd turné kom hans död som en chock. Visst, de hade gått ut med att han hade blivit sämre.. Men SÅ pass mycket sämre, nej, det hade jag inte förstått. Vem trodde att han skulle dö? Inte jag iallafall. Fruktansvärd sjukdom, cancer.
Det här känns även så sjukt jävla surt för min egen del. Ni som läst min blogg ett tag kanske kommer ihåg att Dio åkte in på sjukhus första gången bara några dagar innan han skulle ha spelat i Sverige, där jag skulle ha infunnit mig. Jag skulle även ha sett Heaven&Hell på Sonisphere. Nu fick jag ingen chans att se en av rockens gudar. Alla chanser är förbi. Jag avundas verkligen alla som fick se honom. Och jag hoppas verkligen inte att detta är startskottet för våra legender, idoler och gudar att börja lämna oss.

Meddelande från Ronnie's fru Wendy Dio: "Today my heart is broken, Ronnie passed away at 7:45am 16th May. Many, many friends and family were able to say their private good-byes before he peacefully passed away. Ronnie knew how much he was loved by all. We so appreciate the love and support that you have all given us. Please give us a few days of privacy to deal with this terrible loss. Please know he loved you all and his music will live on forever."

 

En av skaparna av heavy metal är nu borta från denna värld. I denna värld är Dio död. Men Ronnie James Dio kommer att förbli odödlig, så länge vi håller hans minne vid liv. Och tro fan att det är just vad vi ska.

Ronnie James Dio,

Vila i frid.

Ditt minne lever med oss.

Hej och välkomna till Sveriges sämst uppdaterade blogg, trevligt att träffas. Jag har haft en ganska omtumlande vecka, har bland annat fått sommarjobb och en storasyster. Just det senare var väl vad som gjorde veckan lite knepig. Jag är verkligen glad att hon tog kontakt med mig. Nåväl, nog om mitt privatliv och från den ena ytterligheten till den andra: Sneakers!

De finns i 666 miljarder olika färger, modeller, märken och varianter, men här har ni några av mina favoritmodeller i olika smaskiga färger.. Alla går nog inte att få tag på dessvärre. Som ni vet så var just olika typer av vita höga sneakers det som användes in the underground heavy metal scenes på 80-talet. Inte helt fel alls och dessutom är det förjävla snyggt.
Tack vare sommarjobbet kanske jag kan lägga vantarna på några när jag fått min lön. Kan man inte få den i förskott eller? Detta skulle verkligen uppskattas då jag för tillfället ligger minus på kontot.. Ingen ovanlighet heller tyvärr.

---

---

---

---

---

---

Vilken är din favorit?

Ikväll bryter jag nog mina asociala vanor och drar till världsmetropolen Tidahölm för lokalspelning och röj. Ha en bra kväll!

Idag sprang jag och Adolf på den här snubben som var på besök. Vi kan härmed konstatera följande: Ja, jag är mycket politiskt intresserad. Nej, jag är inte moderat. Anledningen till att jag inte är engagerad i något parti yet är att jag inte tycker att något nuvarande parti matchar mina åsikter tillräckligt bra. Däremot ligger alliansens politik mig hyfsat nära. Nu kommer alla som läser min blogg att komma efter mig med högafflar och facklor eftersom jag är höger (och det får man tydligen inte vara om man är hårdrockare) men that's the way it is. Och ja, ibland ser jag faktiskt ut sådär. Förhoppningsvis bara på bild.

Jag har inte tagit upp något av detta i bloggen tidigare, men är ni intresserade kan vi ta det i helgen. Efter kursprovet i Kemi på fredag det vill säga. Domedagen. Wish me luck, det lär behövas.

Faaaaaaaaan. Dio kommer troligen inte ha återhämtat sig till europaturnén som skulle ägt rum i sommar, så Heaven&Hell ställer in alla gig. Ja, inklusive Sonisphere i Sverige. Inte helt oväntat kanske men nu är det ANDRA gången jag har biljetter att se Dio himself och får det inställt på grund av den där jävla cancern. Jag antar att det viktigaste är att han kryar på sig över huvud taget men det är en klen tröst i nuläget.. Människan är faktiskt egoistiskt lagt av naturen och jag ska inte påstå att jag skiljer mig från mängden

Nationella hör- och läs i engelska nalkas imorgon eight hundred dollars. Hörförståelse har alltid varit värst för mig av någon anledning, även i franska. Antingen är mina öron bara efterblivna eller så kanske jag borde överväga att repa med öronproppar.. Hur det än är med den saken har jag bestämt mig för att träna lite på det där med att höra, och vad passar då inte bättre än hårdrocksdokumentärer? Man får göra en rolig grej SAMTIDIGT som man lär sig sin läxa. Sällan har plugg varit så underhållande. Kan vi inte ha fler hörförståelseprov?

Jag tycker det är ganska intressant hur man såg på heavy metal när den växte sig stor, större och störst på 80-talet. Måste varit fruktansvärt för alla konservativa britter. Men hur mycket de än försökte för att förhindra dess framväxt (att skylla självmord på heavy metal-texter är fan det löjligaste jag hört) så lyckades de inte. Tack till alla fans som vägrade låta någon ta ifrån dem hårdrocken. Det är faktiskt till stor del de som gjorde hårdrocken till vad det blev och även vad det är idag. Det är lätt att man glömmer bort det idag. Men remeber once again, ett band är ingenting utan sina fans.

När jag ändå är igång kan jag ju ta och visa mitt senaste vintage-inköp som jag blev ägare till i fredags. My very first Megadeth-tröja också för den delen. Kul att det blev Youthanasia, det är ju min och Freds platta. Väldigt olik de andra som är så rivigt brutala. Den här är.. fin. Tror jag har sagt det förut. Men Megadeth har en förmåga att variera sig och fortfarande leverera. Till skillnad från vissa andra.

Max har dock haft fräckheten att fånga en ännu större fisk så att säga.. En vintage Megadeth-tröja i jerseymodell från Killing is my Business-turnén 1985. Avis? Nej vadå.. Jag ska ta kort på skönheten nästa gång jag ser den så får ni också möjligheten att dregla saliv i en vecka. Jag är så generös. Men jag kan iallafall mysa över det faktum att jag har en aning mer pengar kvar på kontot än han. Min tröja fick jag nämligen för 77 riksdaler, och hans kostade nästan exakt 20 gånger mer. Hähä. Känner ni skadeglädjen? Can you feel it?!


Tröjan är EXTREMT urtvättad så det här är den tydligaste bilden jag kan få fram på copyright-grejen. Nåväl. Fotografering och bildredigering är inte riktigt min grej, but I've got other qualities, för att citera Tobias Sammet.

Hey hörni. Blogglusten är tillfälligt återfunnen. Kursprovstiden har dock inte än nått sitt slut (tyvärr) så bloggen får ligga lite på is tills vidare med några få uppdateringar när tid och lust infinner sig samtidigt.

Nog om det. I fredags när alla tolvåringar blev aspackade på en halv cider vid brasan vid sjön så släpptes äntligen Steelwings debutalbum Lord of the Wasteland. Max hade på nåt jävla vänster lyckats få hem den två dagar tidigare, men jag tvingade honom att vänta så det blev första lyssningen för alla tre, dvs mig, Max och Fred. Även kallat trion som skulle varit en kvartett (Öscär skulle också kommit men han var inte tillräckligt sugen på Steelwing och rädd för folk på bussen). Hur som helst. Galen platta av galet band. Jag har trott från allra första början att Steelwing var bandet för mig och har bara gått och väntat på att få det bekräftat. Nu är det underskrivet. Recension på hela plattan kommer inom kort. Jag håller som bäst på att fortsätta inlyssningen, men min favorit hittills (förutom The Illusion som jag redan älskat med i flera månader) är nog Sentinel Hill. De som känner mig vet att det är en riktig Miranda-låt. Från mitten och framåt, ojojoj..

Perfekt morgon idag förresten. Jag hade premiärfrukost ute på balkongen med mig själv och Lord of the Wasteland nyss. Klarblå himmel, sol, grönt everywhere, Sentinel Hill. Eller lycka om ni vill.