BULLET släpper nytt

2011 kommer bli ett år att komma ihåg i framtiden. Året då förbluffande många snorbra band släppte nya plattor till Mirandas stora förtjusning. Nu kan det svenska heavy metal-bandet BULLET läggas till i den listan. 4 februari släpper de sin tredje fullängdare "Highway Pirates". Titeln är förvisso ett par hack mer medioker än deras två tidigare, men förutom det så hoppas vi att de fortsätter på samma spår som tidigare - fast ännu bättre, såklart.
WOLF - American Storm
American Storm. En låt som gör mig glad. Det kan ju behövas dagar som denna, världens mest insnöade och sega söndag. Texten är ganska brutal, men i kombination med textmelodin och resten av musiken blir man på något sätt distanserad från textens innebörd.
Jag får ett stillsamt och ljust intryck av låten, även fast den inte är det alls. Just den här typen av oväntade känslor i kombination av en viss låt finns det bara ett fåtal band som kan framkalla. WOLF, vilket band. Förhoppningarna på det nya albumet som släpps i vår är skyhöga..
Reebok Freestyle Hi


(de som ser rosa ut är röda egentligen, bara så ni vet)
Reebok Freestyle Hi. Modellen lanserades 1982 som aerobicskor, men från och med 1984 blev modellen en av marknadens populäraste skor. Idag räknas den som en självklar 80-talsikon. Jag, som älskar den här modellen, har nu lyckats få tag på tre stycken i olika limited editions. Nu saknar jag bara en färgvariant i samlingen, vilken jag inte ens vet om den existerar.. En stor del av det roliga är ju naturligtvis att hitta skorna ifråga. Det sker oftast på tradera/ebay. Annars finns det en riktigt bra sida som kan leda en rätt i djungeln av hi-tops: www.sneakerfiles.com. Jag är även ute efter ett par helvita plain Reebok Ex-O-Fit Hi (ja, Reebok is the shit), men efter det.. Ja, då blir det väl att återuppta LP-samlandet.
R.I.P Metallica
Tänk att det har funnits tider då METALLICA lät såhär. Men det trevliga varade ju dessvärre inte särskilt länge. Det känns ganska tragiskt att de valde att prostituera sig redan innan jag ens var påtänkt..
Första låten är uppe!

>>http://myspace.com/ferociousimps<<
Äntligen är första låten till demon uppe. Det är väl inte toppkvalitet på ljudet men det kan ni väl bortse ifrån tills vidare. Lyssna nu för helvete! Och glöm inte att säga vad ni tycker!
AWARD
Jag har fått en award från Susanna och Emma
Kopiera in bilden och länka till den du fått den av.
Skriv 7 intressanta saker om dig själv
Ge Awarden till 7 andra bloggar.
Well.. Eftersom det nu är andra gången jag får den här awarden så antar jag att det inte är rättvist att försöka smita undan längre. Jag ogillar egentligen att skriva privata grejer om mig själv här i bloggen, eftersom det ska vara en hårdrocksblogg - inte en "hej-jag-åt-sylt-till-frukost"-blogg. Det finns det redan alltför många av, och ärligt talat, så jävla intressant är jag inte. Men okej då. För den här gången. Here you go!
1. Innan metal tog över min musiksmak så avgudade jag E-TYPE. Jag tycker fortfarande inte att hans skivor är dåliga.
3. Jag är en ganska asocial person. Bara för man gillar hårdrock behöver det faktiskt inte betyda att man älskar att umgås med folk och festa varje helg (!). Exempelvis så är jag inte överförtjust i festivaler utan föredrar vanliga konserter, där det är mer fokus på själva musiken istället för på umgänget. Jag har min andra hälft (Fred), det räcker bra.
4. Jag avskyr tjejband. Det jag avskyr mest är tjejer som försöker sjunga metal (nu är det rensång vi snackar om). Det är helt enkelt så att generellt sett så kan inte tjejer sjunga hårdrock. Det finns undantag, Doro inräknad. Men kvaliteten brukar vara lägre på fler faktorer än bara sången. Av någon anledning bukar tjejer inte vara alls lika bra som snubbar på att lira instrument. Dessutom känns deras attityd ofta väldigt påklistrad. Naturligtvis finns undantag här med (gör det inte alltid det?).
5. På "fritiden" (när jag inte håller på med något recensionsjobb) så lyssnar jag nästan uteslutande på enbart tre band. Andra band och plattor kommer och går i perioder, men det går inte en dag utan att jag lyssnar på mina tre favoriter. IRON MAIDEN, MEGADETH och WOLF. Omöjligt att tröttna! Detta kan dock ställa till problem när jag ska ge er musiktips och så vidare... Jag menar, jag tror att ni har hajat att jag gillar IRON MAIDEN och MEGADETH vid det här laget. Haha!
6. Jag har i princip inga tjejkompisar. Vad kvinnohatisk jag verkar nu... Så är inte fallet, men det är helt enkelt så att jag trivs betydligt bättre med snubbar. Jag är inte så extremt tjejig av mig själv direkt så det kan väl tänkas bero på det. För övrigt tycker jag att det är väldigt synd att jag känner så få "bra" tjejer som gillar metal. Ni finns ju någonstans därute, visa er!
7. Nej, nu får det fan räcka.
Jag utmanar: Alla som vill. Alla som inte vill också. Då blir ingen utan utmaning iallafall.
80-talets tio bästa gitarriff
Jag läste för ett par dagar sedan att Gibson.com har utsett 80-talets tio bästa gitarriff. Men när jag läste vidare blev jag föga imponerad;
1. AC/DC - "Back in Black"
2. THE ROLLING STONES - "Start Me Up"
3. OZZY OSBOURNE (featuring Randy Rhoads) - "Crazy Train"
4. SCORPIONS - "Rock You Like a Hurricane"
5. DEF LEPPARD - "Photograph"
6. JUDAS PRIEST - "Breaking the Law"
7. MICHAEL JACKSON (featuring Steve Lukather) - "Beat It"
8. THE CLASH - "Should I Stay or Should I Go"
9. GUNS N' ROSES - "Sweet Child o' Mine"
10. RUSH - "Limelight"
Titeln borde ha varit "80-talets mest folkliga och därmed mest banala riff" istället för "80-talets tio bästa gitarriff". "Rock You Like a Hurricane" på fjärde plats och "Breaking the Law" på sjätte? "Sweet Child o' Mine"? Ni skämtar.
Uppenbarligen är det inget skämt. Gibson.com förklarar varför de har valt "Breaking the Law": "It's hard to deny the brutal simplicity of this "British Steel" classic." Nog är den enkel alltid, men det är väl ungefär det enda den är. Varför måste det alltid vara JUDAS PRIESTs hits (och därmed sämsta låtar) som blir utnämnda vid sådana här tillfällen? Det är ungefär som att säga att IRON MAIDENs bästa riff är "Run to the Hills", MEGADETHs bästa är "Symphony of Destruction", METALLICAs bästa är "Enter Sandman"... Ni fattar.
Visst. Jag tänker inte säga att något av de här riffen är dåliga. Men 80-talets bästa? Verkligen inte. Om jag hade fått bestämma (vilket jag faktiskt får här i min blogg, tänka sig) hade listan istället sett ut ungefär på det här viset:

(utan inbördes ordning)
MEGADETH - "Loved to Deth" (1985)
ANTHRAX - "Madhouse" (1985)
JUDAS PRIEST - "Heavy Duty/Defenders of the faith" (1984)
AC/DC - "Hells Bells" (1980)
IRON MAIDEN - "Back in the Village" (1984)
SLAYER - "Raining Blood" (1986)
MEGADETH - "Set the World Afire" (1988)
IRON MAIDEN - "Purgatory" (1981)
METALLICA - "Master of Puppets" (1986)
DIO - "Holy Diver" (1983)
Det är verkligen omöjligt att få till en lista som stämmer exakt. Prova själva så får ni se. Ska man dessutom rangordna dem blir det ju ett rent helvete. Men oavsett om de riffen jag har räknat upp verkligen är 80-talsets allra bästa är de definitivt tio stycken av 80-talets bästa riff. Det finns ju några stycken att välja mellan om man säger så.
För min del blev det en blandning av klassiker och mindre kända stycken. Nu har jag i och för sig också valt vissa superhitar, som "Master of Puppets", "Madhouse" och "Holy Diver". Men de riffen är åtminstone så bra så det svider. Totalt sett blev det mestadels thrashriff eftersom jag anser att den typen av riff är mest medryckande. Dock kan jag inte låta bli att uppskatta den otroligt tunga enkelheten i det klassika riffet i "Holy Diver", som till skillnad från "Breaking the Law" och "Rock You Like a Hurricane" har just 'brutal simplicity' utan att bli skrattretande banal.
Jag hade haft betydligt lättare att utnämna tio riff från 90-talet. Det hade blivit en mäktig lista till största delen bestående av riff från "Rust in Peace", "Painkiller" och diverse PANTERA-album. Fan, nu måste jag ju göra en sån lista bara för det. Återkommer.
1. AC/DC - "Back in Black"
2. THE ROLLING STONES - "Start Me Up"
3. OZZY OSBOURNE (featuring Randy Rhoads) - "Crazy Train"
4. SCORPIONS - "Rock You Like a Hurricane"
5. DEF LEPPARD - "Photograph"
6. JUDAS PRIEST - "Breaking the Law"
7. MICHAEL JACKSON (featuring Steve Lukather) - "Beat It"
8. THE CLASH - "Should I Stay or Should I Go"
9. GUNS N' ROSES - "Sweet Child o' Mine"
10. RUSH - "Limelight"
Titeln borde ha varit "80-talets mest folkliga och därmed mest banala riff" istället för "80-talets tio bästa gitarriff". "Rock You Like a Hurricane" på fjärde plats och "Breaking the Law" på sjätte? "Sweet Child o' Mine"? Ni skämtar.
Uppenbarligen är det inget skämt. Gibson.com förklarar varför de har valt "Breaking the Law": "It's hard to deny the brutal simplicity of this "British Steel" classic." Nog är den enkel alltid, men det är väl ungefär det enda den är. Varför måste det alltid vara JUDAS PRIESTs hits (och därmed sämsta låtar) som blir utnämnda vid sådana här tillfällen? Det är ungefär som att säga att IRON MAIDENs bästa riff är "Run to the Hills", MEGADETHs bästa är "Symphony of Destruction", METALLICAs bästa är "Enter Sandman"... Ni fattar.
Visst. Jag tänker inte säga att något av de här riffen är dåliga. Men 80-talets bästa? Verkligen inte. Om jag hade fått bestämma (vilket jag faktiskt får här i min blogg, tänka sig) hade listan istället sett ut ungefär på det här viset:

(utan inbördes ordning)
MEGADETH - "Loved to Deth" (1985)
ANTHRAX - "Madhouse" (1985)
JUDAS PRIEST - "Heavy Duty/Defenders of the faith" (1984)
AC/DC - "Hells Bells" (1980)
IRON MAIDEN - "Back in the Village" (1984)
SLAYER - "Raining Blood" (1986)
MEGADETH - "Set the World Afire" (1988)
IRON MAIDEN - "Purgatory" (1981)
METALLICA - "Master of Puppets" (1986)
DIO - "Holy Diver" (1983)
Det är verkligen omöjligt att få till en lista som stämmer exakt. Prova själva så får ni se. Ska man dessutom rangordna dem blir det ju ett rent helvete. Men oavsett om de riffen jag har räknat upp verkligen är 80-talsets allra bästa är de definitivt tio stycken av 80-talets bästa riff. Det finns ju några stycken att välja mellan om man säger så.
För min del blev det en blandning av klassiker och mindre kända stycken. Nu har jag i och för sig också valt vissa superhitar, som "Master of Puppets", "Madhouse" och "Holy Diver". Men de riffen är åtminstone så bra så det svider. Totalt sett blev det mestadels thrashriff eftersom jag anser att den typen av riff är mest medryckande. Dock kan jag inte låta bli att uppskatta den otroligt tunga enkelheten i det klassika riffet i "Holy Diver", som till skillnad från "Breaking the Law" och "Rock You Like a Hurricane" har just 'brutal simplicity' utan att bli skrattretande banal.
Jag hade haft betydligt lättare att utnämna tio riff från 90-talet. Det hade blivit en mäktig lista till största delen bestående av riff från "Rust in Peace", "Painkiller" och diverse PANTERA-album. Fan, nu måste jag ju göra en sån lista bara för det. Återkommer.
Holy Grail

I det senaste numret av Close-Up Magazine kan man läsa om nykomlingarna HOLY GRAIL från Los Angeles, som släppte sin debutplatta "Crisis in Utopia" den 26 oktober. De har varit förband åt bland annat AMON AMARTH och EXODUS och supportar just nu BLIND GUARDIAN på deras resa genom USA.
Kanske har ni hört talas om WHITE WIZZARD, ännu ett ungt band från samma stad i ungefär samma genre. Personligen tycker jag att WHITE WIZZARD är ett par snäpp vassare än HOLY GRAIL, men gillar man mer modern heavy metal är HOLY GRAIL definitivt ett band att hålla ögonen på. Jag måste ändå säga att jag gillar att de blandar in så många olika stilar i sin musik, vilket gör att det aldrig blir grådassigt och långtråkigt. Dessutom är omslaget (där fick jag för att jag skällde på dagens artworks) sjukt snyggt. Check them out!
[ myspace ]
Like a rolling thunder

Det där med öppet hus kanske inte var så dumt trots allt. Två timmars ingentinggörande på lördagen (efter att jag och Johan hade lyckats värva en liten brud till natur tyckte vi att vi hade Varit Trevliga tillräckligt för dagen) och som belöning för den enorma ansträngningen fick vi två hela dagars ledigt. Vem klagar?
Annars rullar vardagslivet på rätt bra för en gångs skull. Min förkylning håller äntligen på att släppa efter att ha haft mig i ett stadigt grepp i flera månader, jag och morsan ska boka en resa till Berlin i påsk och Fru Köpgalen har varit framme rätt bra på sista tiden. När jag klickade hem mitt tredje par hi-tops (alla i min älsklingsmodell, Reebok Freestyle Hi) var det egentligen dags att säga stopp. Just därför drog jag och köpte MC-boots igår. Ja, det kan man ju iallafall rättfärdiga med att det numera är vinter i vårat nordliga land. Kamouflagetightsen var väl dock mindre nödvändigt.

SAXON & MOTÖRHEAD studioalbum


Två klassiker inom heavy metal är i full färd med att släppa nya studioalbum! Hur har jag kunnat missa det? Gubbarna i SAXON och MOTÖRHEAD blir man uppenbarligen inte av med än på ett tag. SAXON släpper sitt studioalbum i mars medan MOTÖRHEAD släpper sitt redan 14 december via Classic Rock Magazine (eller på vanligt sätt 17 januari).
Jag har störst förhoppningar på SAXONs album (eftersom MOTÖRHEAD aldrig har gjort någon tiopoängare i mina ögon) samt en fet turné ovanpå hela kalaset förstås. In march 2011 we trust!
Levi's 501 light stonewashed

Äntligen. För första gången i mitt sjuttonåriga liv är jag ägare till ett par jeans med perfekt ljus stentvättning, närmare bestämt ett par Levi's 501. För er som är intresserade av jeansens historia kan jag berätta att Levi Strauss var allra först med att tillverka jeans, och hans första modell var just 501. Detta var dessutom en av de stentvättade jeansmodeller som folk sprang omkring med på det älskade 80-talet.
Men tro inte att jag köpte dem såhär välsittande. Symaskinen var tvungen att göra sitt innan de fick lämna huset (färgen blev visserligen väldigt skum på de här bilderna, men det är utformningen jag vill belysa):

Dessutom märks det verkligen att vi hade ett annat kvinnoideal förr i tiden. Nu ska alla vara anorexiasmala (fast helst ändå ha jättetuttar). Jättetuttarna var väl ett plus även back in the days, men då skulle man inte vara någon mager fågelskrämma utan ha rejält med kurvor. Betydligt mer ben och röv och väldigt smal midja. Timglasmodellen helt enkelt. Detta märks väldigt tydligt på de här jeansen. Jag chansade på en storlek större än vad jag brukar ha, vilket var jävligt tur, eftersom de sitter åt som satan i midjan. Tänk om det kvinnoidealet hade hållt i sig! Det var inte bara skivomslagen som var bättre förr..
Louder Than Hell

Det här omslaget spränger alla manschauvinistiska gränser men trots detta är den så jävla snygg att jag får rysningar. Nåväl, nu kanske de flesta andra band föredrar något mer seriösa omslag med en djupare mening. Men bara för det är seriöst behöver det inte vara så jävla tillkrånglat att det tar filosofer flera veckor att kunna ens relatera omslaget till bandet. För att inte tala om alla dessa JÄVLA animeringar som jag är så trött på så jag vill spy. Good old days, where are you?!
ENFORCER i bilolycka


Jag antar att de flesta redan vet. ENFORCER var en hårsmån från att göra en Cliff Burton.
De tre bandmedlemmarna i bilen samt chauffören klarade sig tack och lov utan större skador, ett under med tanke på den totalkvaddade husbilen. Sverigespelningen ställs in som följd.
Vad är det för otur som förföljer ENFORCER? Först blev de tvugna att ställa in turnén med BLIND GUARDIAN och nu såg tre av dem döden i vitögat. Nej, jag tänker inte säga att de hade tur som överlevde. Hade de haft tur hade de väl inte krockat alls? Jag hoppas verkligen att problemen är över för ENFORCER nu (och att de kommer spela i Sverige igen när de har repat sig..).
Läs artikeln HÄR.
Roadkill tour 2010

Första dagen i plugget efter lovet firades med att inviga min nya STEELWING-tröja. Om det finns något på denna jord som jag älskar nästan lika mycket som IRON MAIDEN så måste det vara baseball-tröjor. Och battlejackets. Men med en ytterst begränsad inkomst är det dock ganska svårt att ha ett helt museum av nyss nämnda objekt, vilket är vad jag egentligen skulle vilja. Men det kommer väl någon dag förhoppningsvis, när jag är gammal, stenrik och förmodligen nerknarkad.
Åter till mattepluggandet.
Don't Fear the Reaper
COVER:
ORIGINAL:
Ni borde veta vad jag tycker om covers. När ett band gör en cover blir slutresultatet i 99 fall av 100 enbart patetiskt. Ännu värre är det om de själva tror att deras version är bättre än originalet. Men denna cover är ett enprocentigt undantag. Jag gillar båda versionerna, men det kan ju ha med att göra att jag tycker att WOLF är ett av världens bästa band.
Hur som helst är låten jävligt bra, oavsett vilken variant man föredrar.
ORIGINAL:
Ni borde veta vad jag tycker om covers. När ett band gör en cover blir slutresultatet i 99 fall av 100 enbart patetiskt. Ännu värre är det om de själva tror att deras version är bättre än originalet. Men denna cover är ett enprocentigt undantag. Jag gillar båda versionerna, men det kan ju ha med att göra att jag tycker att WOLF är ett av världens bästa band.
Hur som helst är låten jävligt bra, oavsett vilken variant man föredrar.